WMG 2. Baizhàng’s Vilda Räven

Historien om den vilda räven:

När mästare Bǎizhàng höll ett möte brukade en gammal man lyssna till hans undervisning tillsammans med församlingen. När de gick gick gick han också.

Men en dag stannade han kvar och mästaren frågade vem han var.

Den gamle mannen svarade: "Jag är ingen människa. Förr i tiden, på en förhistorisk Buddhas tid, brukade jag bo på det här berget. En lärjunge frågade mig om upplysta människor också är föremål för orsak och verkan. Jag svarade att de inte är de som utsätts för orsak och verkan, och jag förvandlades till en vild räv i 500 livstider. Nu ber jag dig att uttala ett vändande ord för min räkning så att jag kan befrias från att vara en vild räv."

Och så frågade den gamle mannen: "Är upplysta människor utsatta för orsak och verkan?"

Mästaren svarade: "De är inte omedvetna om orsak och verkan."

Den gamle mannen nådde full upplysning vid dessa ord. Han bugade sig och sade: "Jag har lämnat den vilda rävens kropp, som ligger på andra sidan berget. Jag tar mig nu friheten att be dig att utföra en munks begravning."

Så mästaren lät en munk slå på ljudbrädan och tillkännage att de skulle skicka iväg en död munk efter måltiden.

Församlingen diskuterade detta och undrade hur det kunde vara möjligt, eftersom alla mådde bra och ingen hade varit på sjukstugan.

Efter måltiden ledde mästaren gruppen till en grotta på andra sidan av berget, där han med sin käpp knuffade ut en död räv. Därefter kremerade han den.

På kvällen gick mästaren upp i salen och berättade om dessa händelser. Huángbò frågade: "En äldste som gav ett felaktigt svar föll in i en vild rävs tillstånd i femhundra livstider; vad händer med en som aldrig gör misstag?".

Bǎizhàng sade: "Kom hit så ska jag berätta för dig!"

Huángbò gick då fram och klappade till Bǎizhàng.

Mästaren klappade och sade: "Jag trodde att främlingars skägg var röda: det finns till och med en rödskäggig främling här!

Översättning av Míng Bǎo

Redigerad av Grégoire M.