Diamant Sutra

11 mars

Skrivet av Guest User

Diamant Sūtran

वज्रच्छेदिकाप्रज्ञापारमितासूत्र

Vajracchedikā Prajñāpāramitā Sūtra

金剛般若波羅蜜多經

Jīngāng Bānruòbōluómìduō Jīng

DEN LÅNGA VERSIONEN

Från den engelska översättningen av A.F.Price 1947

Svensk översättning av Dào Chuán (Míng Bǎo)

Huì Néng’s kommentar till Diamant Sūtra

Diamant Sūtra har ingen form som sin källa, ingen vistelse som sin substans, och subtilt varande som dess funktion. Ända sedan Bodhidharma kom från Väst, fick han folk att förstå noumenon[1] och se dess grundläggande natur genom att kommunicera avsikten med den.

Det var just för att världsliga människor inte ser sin grundläggande natur, som undervisningen om att se denna ursprungliga natur grundlades. Om världsliga människor klart kunde se deras ursprungliga kropp av verklighet som sådan, då skulle det inte vara nödvändigt att etablera denna undervisning.

Denna Sūtra läses och reciteras av oräkneliga människor, omskriven och kommenterad av ett oändligt antal människor: mer än 800 kommentarer och förklarande anteckningar har skrivits, eftersom varje människa har olika förståelse av vad de ser[2]. Ändå, fast uppfattning skiljer sig, så har sanningen inga alternativ.

De som tidigare har utvecklat en högre förståelsegrund, kommer omedelbart att förstå efter att ha hört den en enda gång. De som inte redan besitter insikt, må läsa och recitera den många gånger utan att förstå vad Buddhan menade; detta är orsaken till att tolka Den Helige, att ta bort de studerandes tvivel. Om du förstår det grundläggande budskapet från denna Sūtra, bortom allt tvivel, då behöver du ingen förklaring.

De goda saker som uttalats av De Insiktsfulla sedan tidernas begynnelse, uttalades med syftet att eliminera vanligt folks dåliga attityder. Sūtras uttalades av Heliga män (Sager), vilka lär folk som lyssnar till dem att trancendera det profana och förstå det heliga, för alltid stoppande förvirring.

Denna en-rulles Sūtra existerar ursprungligen i den grundläggande naturen hos alla människor. De som inte ser själva, läser bara och reciterar skrivna tecken. Om du förstår ditt ursprungliga Sinne, skall du för första gången förstå att denna Sūtra inte är skriven med tecken. Om du klart kan förstå din ursprungliga natur, skall du också tro på att ”alla Buddhor springer ur denna Sūtra.”

Nu befarar jag att världsliga människor kommer att se Buddhan utanför sina egna kroppar, eller att ägna sig åt Sūtran externt, utan att upptäcka sitt inre Sinne, utan att hålla den inre Sūtran. Därför har jag komponerat denna ”Sūtrans hemligheter” för att få studerande att hålla Sūtran av inre Sinne, och själva klart se det rena Buddha-Sinnet.

Om senare tiders studerande har tvivel över att läsa skriften, när de får se denna tolkning skall deras tvivel smälta bort och sedan behöver de inte hemligheterna längre. Vad jag hoppas är att de studerande skall kunna se guldet inuti malmen, och använda visdomens eld för att raffinera det. När slaggen är borta återstår guldet.

Vår ursprungliga lärare, Śakyamuni Buddha, utlade Diamant Sūtran i Śrāvastī. När Subhūti ställde frågor om den så förklarade Buddhan den med stor medkänsla. Subhūti nådde upplysning genom att höra undervisningen, och bad Buddhan att ge den ett namn för att andra människor skulle kunna bevara den och absorbera den. Därför säger Sūtran, ”Buddhan sa till Subhūti, ’Denna Sūtra heter Diamantens Prajñāpāramitā och du bör bevara den under detta namn.”

Den Helt Förverkligade tog namnet Diamantens Prajñāpāramitā från en metafor för sanningen. Vad står det för? Diamant är extremt starkt av naturen och kan skära igenom alla slags ting. Men trots att diamant är otroligt hårt så kan horn krossa det. Diamant står för Buddha-natur, horn står för smärta. Lika hårt som diamant är, så har horn förmågan att krossa det; lika stabilt som Buddha-natur är, så kan smärta rubba det.

Trots att smärta kan vara omedgörlig, så kan Prajñā-visdom krossa den; även om horn är hårt, så kan fint stål skära sönder det. De som klart förstår denna princip ser grundläggande natur. Nirvāṇa Sūtra säger, ”De som ser Buddha-natur kallas inte för vanliga människor; de som inte ser Buddha-natur kallas för vanliga människor.”

Metaforen om Diamanten uttalad av Den Upphöjde, är för världsliga människors utan stabilitet, skull: de må recitera skriften men upplysning utvecklas inte. Om de skulle praktisera inåt såväl som recitera utåt, skulle de bli likvärdigt upplysta. Om de inte är beslutsamma inuti, förloras stabilitet och insikt; om de praktiserar mentalt såväl som reciterar verbalt, så blir stabilitet och insikt likvärdiga. Detta kallas för det ultimata slutet.

Guld finns i berget, men berget vet inte om att det är värdefullt, och skatten vet heller inte om att den är ett berg. Varför? För att de är livlösa. Människor är livfulla, och använder sig av skatten. Om de hittar en hantverksmästare för att bryta berget, ta malmen och smälta den, så blir det slutligen till rent guld, att användas efter önskan för att undkomma smärtan av fattigdom.

Så är det med Buddha-naturen i den fysiska kroppen. Kroppen är som världen, det personliga självet är likt berget, smärtor är som malmen, visdom är som hantverkarsmästaren, intensiteten i målmedvetenheten är likt grävandet. I kroppens värld finns berget av det personliga självet; i berget av det personliga självet finns malmen av smärta; i malmen av smärta finns juvelen av Buddha-natur. Inuti juvelen av Buddha-natur finns visdomens hantverksmästare.

Vi uppdrar åt hantverksmästaren att borra ett hål igenom berget av det personliga självet och upptäcker smärtornas malm, smälter den i uppvaknandets eld, och ser vår egen stenhårda Buddha-natur, perfekt lysande och klar. Därför används diamanten som metafor, och därav namnet.

Om du bara förstår men inte agerar på den, så finns det ett namn utan substans. Om du förstår betydelsen och omsätter den i praktik, då finns både namn och substans där. Om du inte odlar den, så är du endast en vanlig dödlig; om du verkligen odlar den, då är du samma som en vis (Sage). Därför kallas den för diamant.

Vad betyder Prajñā? Prajñā är ett Sanskrit-ord, översatt till Kinesiska som ”insiktsfull visdom”[3]. Insikt ger inte upphov till okunniga attityder, visdom är att ha de lämpliga verktygen. Insikt är visdomens substans, visdom är insiktens funktion. Om det inte finns någon visdom i substansen, då är funktionen okunnig, utan insikt. Det är just för att bli kvitt okunnighet, dårskap, och att vara oupplysta, som vi kultiverar insiktsfull visdom.

Vad betyder Pāramitā?[4] Det översätts till Kinesiska som ”nående den andra stranden.” Nående den andra stranden innebär frihet från födelse och död. Just för att världsliga människor saknar naturlig stabilitet, så ser de uppenbarelser av födelse och död i alla ting, flyt i vågorna av existensens olika vägar, och har inte anlänt till verklighetens grund så som den är: att detta är ”denna stranden.” Det är nödvändigt att besitta stor insiktsfull visdom, komplett avseende alla ting, befriad från uppenbarelser av födelse och död – detta är ”nående den andra stranden.”

Det sägs också att när Sinnet är förvirrat så är det ”denna stranden.” När Sinnet är upplyst så är det ”den andra stranden.” När Sinnet är stört så är det ”denna stranden.” När Sinnet är sunt så är det ”den andra stranden.” Om du uttalar det och utför det mentalt, då är din egen verklighetskropp genomsyrad med Pāramitā. Om du talar om det men inte utför det mentalt, då finns där ingen Pāramitā.

Vad betyder Sūtra?[5] Det betyder en riktning; det är en väg för fullföljandet av Buddhaskap. Närhelst människor vill följa denna väg, bör de invändigt odla tillämpningen av Prajñā för att slutligen komma till andra änden. Om du bara kan recitera den och inte agerar korrekt mentalt, då finns det ingen Sūtra, ingen väg. Om du ser sanningsenligt och agerar sanningsenligt, då finns det en Sūtra i ditt eget Sinne.

Därför kallade Den Förverkligade denna Sūtra för Diamantens Prajñā Pāramitā.

1. Sammankallandet av församlingen

Evaṃ mayā śrūtaṃ/Således har jag hört… Vid ett tillfälle vistades Buddhan i Anāthapiṇḍika’s park nära Śrāvastī, tillsammans med ett stort sällskap Bhikṣus, så många som tolvhundra och femtio.

En dag, vid tiden för frukost, klädde den Världs-Ärade på sig sin mantel och, bärande sin skål, gick han till Śrāvastīför att tigga sin mat. Mitt i staden tiggde han från dörr till dörr, enligt reglerna. När detta var gjort, återvände han till sin tillflykt och intog sin måltid. När han var färdig lade han undan sin mantel och sin skål, tvagade sina fötter, gjorde i ordning sin plats och satte sig ned.

2. Subhūti framställer en begäran

Mitt i församlingen fanns den vördade Subhūti. Han reste sig omedelbart, avtäckte sin högra skuldra, föll ned på sitt högra knä, och respektfullt förande händerna samman tilltalade han Buddhan således, ”Världs-Ärade, det är underbart hur uppmärksam Tathāgata är på alla Bodhisattvas, beskyddande och instruerande dem så väl! Världs-Ärade, om goda män och goda kvinnor söker fullbordan av ojämförlig upplysning, på vilket sätt bör de vistas och hur skall de kontrollera sina tankar?”

Buddhan sa, ”Mycket bra Subhūti! Just så som du säger, är Tathāgata ständigt uppmärksam på alla Bodhisattvas, beskyddande och instruerande dem väl, så lyssna och ta mina ord till hjärtat: Jag skall förklara för dig hur goda män och goda kvinnor skall vistas sökande fullbordan av ojämförlig upplysning, och hur de skall kontrollera sina tankar.”

Subhūti sa, ”Jag ber, Världs-Ärade. Med glädjefylld förväntan längtar vi att få höra.”

3. Den verkliga undervisningen om den Stora Vägen

Buddhan sa, ”Subhūti, alla Bodhisattva-hjältar bör disciplinera sina tankar således: Alla levande varelser av alla slag, äggfödda, livmoderfödda, fuktfödda, eller genom omvandling, med form eller utan form, med förmåga att tänka eller utan nödvändiga tankar, eller helt bortom alla tankeför-nimmelser - alla dessa skall genom mig nå obegränsad befrielse, Nirvāṇa. Ändå när otaliga, oräkneliga, omätbara antal av varelser således har blivit befriade, har sannerligen ingen varelse blivit befriad. Varför är det så, Subhūti? Det är för att ingen Bodhisattva som är en verklig Bodhisattva, underhåller uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet.”

4. Även de mest välgörande övningar är relativa

”Vidare Subhūti, utövande välgörenhet bör en Bodhisattva vara obunden. Det vill säga, han bör utöva välgörenhet utan avseende på utseende - utan avseende på ljud, doft, känsla, smak eller annan kvalitet. Subhūti, således bör en Bodhisattva utöva välgörenhet utan bundenhet. Varför? I sådant tillfälle är hans förtjänster oräkneliga.

Subhūti, vad tror du? Kan du mäta hela rymden som sträcker sig åt öster?” ”Nej, Världs-Ärade, det kan jag inte.”

”Så kan du, Subhūti, mäta all rymd som sträcker sig åt söder, åt väster, åt norr, eller i någon annan riktning, inklusive nadir och zenit?” ”Nej, Världs-Ärade det kan jag inte.”

”Nå, Subhūti, lika oräkneliga är förtjänsterna hos de Bodhisattvas som utövar välgörenhet utan bundenhet vid utseende. Subhūti, Bodhisattvas bör träget framhärda i denna instruktion.”

5. Förstående den ultimata principen om verklighet

”Subhūti, vad tror du? Kan Tathāgata kännas igen genom yttre kännetecken?”

-”Nej, Världs-Ärade; Tathāgata kan inte kännas igen genom några yttre kännetecken. Varför? För att Tathāgata har sagt att yttre kännetecken inte är kännetecken.”

Buddhan sa, ”Subhūti, varhelst det finns yttre kännetecken finns det villfarelse; men den som uppfattar att alla kännetecken i verkligheten inte är kännetecken, uppfattar Tathāgata.”

6. Sällsynt är sann tro

Subhūti sa till Buddhan, ”Världs-Ärade, kommer det alltid att finnas människor med sann tro efter att ha hört dessa instruktioner?”

Buddhan svarade, ”Subhūti, yttra inte sådana ord! Vid slutet av den sista femhundra-års perioden följande på Tathāgatas bortgång, kommer det att finnas människor med självkontroll, grundad på förtjänst, som får höra dessa instruktioner, som skall inspireras med tro. Men du måste förstå att sådana människor inte har stärkt grunden till sina förtjänster under bara en Buddha, eller två Buddhor, eller tre, eller fyra, eller fem Buddhor, utan under oräkneliga Buddhor; och deras förtjänster är av alla slag. Sådana människor, som kommer att höra dessa instruktioner, skall komma att få en omedelbar uppkomst av ren tro, Subhūti; och Tathāgata skall erkänna dem. Ja, han skall klart uppfatta alla dessa med rent hjärta, samt graden av deras moraliska excellens. Varför? Det är för att sådana människor inte kommer att falla tillbaka till uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet. De kommer heller inte att falla tillbaka till uppfattningen om att ting har inneboende kvaliteter, inte ens om att ting är utan inneboende kvaliteter. Varför? För att om sådana människor tillät sina sinnen att gripa och hålla fast vid någonting, skulle de understödja uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet; och om de grep om och höll fast vid uppfattningen att ting har inneboende kvaliteter, skulle de understödja uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet. På samma vis, om de grep om och höll fast vid uppfattningen om att ting är utan inneboende kvaliteter, skulle de (också) understödja uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet. Så ni bör inte vara fästade vid ting som havande, eller icke-havande, inneboende kvaliteter. Detta är orsaken till att Tathāgata alltid säger, ’Min undervisning om den goda lagen skall liknas vid en flotte. Buddha-läran måste överges; så mycket mer fel-lära!’”

7. Ni stora, perfekta bortom lärande, yttra inga undervisnings-ord

”Subhūti, vad tror du? Har Tathāgata uppnått förverkligandet av den ojämförbara upplysningen? Har Tathāgata en lära att förmedla?”

Subhūti svarade, ”Så som jag förstår Buddhan finns det ingen formulering av sanningen som kallas förverkligandet av den ojämförliga upplysningen. Vidare, Tathāgata har ingen formulerad undervisning att förmedla. Varför? Eftersom Tathāgata har sagt att sanningen är ogripbar och oförklarlig. Den varken är eller inte är. Således är det så att denna oformulerade princip utgör grunden hos alla de Visas insikter.”

8. Frukten av förtjänstfull handling

”Subhūti, vad tror du? Om någon fyllde tretusen galaxer av världar med de sju skatterna och gav bort allting som gåvor, skulle hans förtjänst vara stor?”

Subhūti svarade, ”Verkligt stor, Världs-Ärade! Varför? Eftersom förtjänst liknar karaktären hos icke-förtjänst, karakteriserar Tathāgata förtjänsten som stor.”

Buddhan sa, ”Å andra sidan, om någon mottog och behöll så lite som fyra rader av denna instruktion och undervisade och förklarade dem för andra, skulle hans förtjänst vara större. Varför? För att, Subhūti, från denna instruktion framspringer alla Buddhor och förverkligande av ojämförlig upplysning, alla Buddhors undervisning. Subhūti, det som kallas ’religionen given av Buddhan’ är förvisso inte en Buddha-religion.

9. Verklig benämning är obenämnd

”Subhūti, vad tror du? Säger en lärjunge som har trätt in i strömmen av det heliga livet inom sig själv, ’jag’ vinner frukten av ströminträde?”

Subhūti sa, ”Nej, Världs-Ärade. Varför? Eftersom ’ströminträde’ endast är ett namn. Det finns inget ströminträde. Den lärjunge som inte fäster någon avsikt vid form, ljud, lukt, smak, känsla, eller annan kvalitet kallas för en ströminträdare (śrotāpanna).”

”Subhūti, vad tror du? Säger en lärjunge som endast har en återfödelse kvar inom sig själv, ’jag vinner frukten av en-födelse-kvar?’”

Subhūti sa, ”Nej, Världs-Ärade. Varför? För att ’en-födelse-kvar’ endast är ett namn. Det finns inget upphörande, ej heller tillblivelse. (Lärjungen som inser) detta kallas för ’en-födelse-kvar’ (Sakṛdāgāmin).”

”Subhūti, vad tror du? Säger en ärevördig som aldrig mer skall återfödas som en dödlig inom sig själv, ’jag vinner frukten av icke-återvändande?’”

Subhūti sa, ”Nej, Världs-Ärade. Varför? För att ’icke-återvändande’ endast är ett namn. Det finns inget ’icke-återvändande’; därav benämningen ’icke-återvändare’ (Anāgāmin).”

”Subhūti, vad tror du? Säger en helig man inom sig själv, ’jag har uppnått perfekt upplysning?’”

Subhūti svarade, ”Nej Världs-Ärade. Varför? För att det finns inget sådant tillstånd som kallas ’perfekt upplysning’. Världs-Ärade, om en helig man med perfekt upplysning sa till sig själv, ’Sådan är jag’; skulle han med nödvändighet delta i uppfattningen om en ego-varelse, ett varande, eller en åtskild individualitet. Världs-Ärade, när Buddhan proklamerar att jag utmärker mig bland heliga män i yogan av perfekt stillhet, i vistande i avskildhet, och i frihet från passion, säger jag inte inom mig själv, ’jag är en helig man av perfekt upplysning, fri från passion’. Världs-Ärade, om jag sade inom mig själv, ’Sådan är jag’, skulle du inte deklarera, ’Subhūti finner lycka där han vistas i frid, i avskildhet i skogens mitt’. Detta är för att Subhūti inte vistas någonstans: därför kallas han ’Subhūti, Glädjefylld som Vistas i Frid, som Vistas i Avskildhet i Skogen’ (Arhat).”

10. Främjande Rena Länder

Buddhan sa, ”Subhūti, vad tror du? För länge sedan när Tathāgata var med Dīpaṃkara Buddhan, hade han då någon grad av uppnående av den goda lagen?”

-”Nej, Världs-Ärade. När Tathāgata var med Dīpaṃkara Buddhan hade han ingen grad av uppnående i den goda lagen.”

”Subhūti, vad tror du? Främjar en Bodhisattva några majestätiska Buddha-länder?”

-”Nej, Världs-Ärade. Varför? För att främja majestätiska Buddha-länder är inte ett majestätiskt främjande; detta är endast ett namn. Därför, Subhūti, bör alla Bodhisattvas, större och mindre, utveckla ett rent, klart sinne, inte bero av ljud, smak, känsla, lukt eller någon kvalitet. En Bodhisattva bör utveckla ett sinne som inte tänds över något som helst; och så bör han etablera det.”

”Subhūti, detta kan liknas vid en mänsklig ram stor som det mäktiga Sumeru. Vad tror du? Skulle en sådan kropp vara stor?”

Subhūti svarade, ”Verkligt stor, Världs-Ärade. Detta är för att Buddhan har förklarat att ingen kropp kallas för stor kropp.”

11. Överlägsenhet hos oformulerad sanning

”Subhūti, om det fanns lika många Ganges-floder som det finns sandkorn i Ganges, skulle sandkornen i dem alla vara många?”

Subhūti sa, ”Verkligt många, Världs-Ärade! Även Ganges-floderna skulle vara oräkneliga; hur mycket mer så deras sandkorn!”

”Subhūti, jag skall förklara en sanning för dig. Om en god man eller god kvinna fyllde tretusen galaxer av världar med de sju skatterna för varje sandkorn i alla dessa Ganges-floder, och gav bort allt i gåvor, skulle hans förtjänst vara stor?”

Subhūti svarade, ”Verkligt stor, Världs-Ärade!”

Då förklarade Buddhan, ”Icke desto mindre, Subhūti, om en god man eller god kvinna studerar denna instruktion bara så långt att kunna minnas fyra rader, och undervisar och förklarar dem för andra, så skulle förtjänsten av detta vara större.”

12. Att vörda den Sanna Doktrinen

”Vidare, Subhūti, skall du veta att varhelst denna doktrin proklameras, även så lite som fyra rader, den platsen skall vördas av hela världen av gudar, människor och asuras, som om det vore en Buddhistisk helgedom. Så mycket mer gäller detta den som kan ta emot och bevara och recitera den utantill!

Subhūti, du skall veta att en sådan människa uppnår den högsta och underbaraste sanning. Varhelst denna heliga instruktion återfinns där skall du uppföra dig som i närvaro av Buddhan och lärjungar värdiga din vördnad.”

13. Hur denna Lära skall tas emot och bevaras

Subhūti talade till Buddhan, ”Världs-Ärade, under vilket namn skall denna instruktion bli känd, och hur skall vi ta emot och bevara den?”

Buddhan svarade, ”Subhūti, denna instruktion skall bli känd som Diamanten av Perfektionen av den Transcendentala Visdomen - så skall du ta emot och bevara den. Subhūti, vilken är orsaken härtill? Enligt Buddha-instruktionerna, är perfektionen av transcendental visdom egentligen inte sådan. Perfektion av transcendental visdom är bara namnet det är givet. Subhūti, vad tror du? Har Tathāgata en lära att förmedla?”

Subhūti svarade Buddhan, ”Världs-Ärade, Tathāgata har inget att lära ut.”

”Subhūti, vad tror du? Skulle det finnas många partiklar i tretusen galaxer av världar?”

Subhūti sa, ”Verkligt många, Världs-Ärade!”

”Subhūti, Tathāgata deklarerar att alla dessa partiklar egentligen inte är så; de bara kallas ’partiklar’. Tathāgata deklarerar att en värld egentligen inte är en värld; den kallas bara en värld.

Subhūti, vad tror du? Kan Tathāgata kännas igen genom den trettiotvå fysiska attributen (hos en framstående Vis man)?”

-”Nej, Världs-Ärade, Tathāgata kan inte kännas igen genom dessa trettiotvå märken. Varför? För att Tathāgata har förklarat att de trettiotvå märkena egentligen inte är så; de kallas bara de trettiotvå märkena.”

”Subhūti, om å ena sidan en god man eller god kvinna offrar lika många liv som sandkornen i Ganges, och om å andra sidan någon tar emot och bevarar bara fyra rader av denna instruktion, och undervisar och förklarar dem för andra, så skall förtjänsten hos den senare vara större.”

14. Perfekt frid ligger i frihet från karaktäristiska åtskillnader

Vid hörandet av denna instruktion hade Subhūti en inre insikt om dess betydelse och rördes till tårar. Därefter tilltalade han Buddhan så här, ”Det är en underbar sak, Världs-Ärade, att du meddelar denna högst djupsinniga instruktion. Aldrig har jag hört en sådan utläggning sedan mitt visdomsöga först öppnades för länge sedan. Världs-Ärade, om någon lyssnar till denna instruktion med tro och ett rent, klart sinne, kommer han att få en uppfattning om den grundläggande verkligheten. Vi skall veta att en sådan skapar den mest anmärkningsvärda förtjänst. Världs-Ärade, en sådan uppfattning om grundläggande verklighet är inte en åtskild uppfattning; därför undervisar Tathāgata: Uppfattning om grundläggande verklighet är bara ett namn, en benämning.”

”Världs-Ärade, efter att ha lyssnat till denna undervisning, emottager och bevarar jag den med tro och förståelse. Detta är inte svårt för mig, men i tider som skall komma, i de sista femhundra åren, om människor som kommer att höra denna instruktion tar emot den med tro och förståelse, kommer de att vara människor av anmärkningsvärd uppnåelse, varför? För att de skall vara fria från uppfattningen om en ego-varelse, fria från uppfattningen om en personlighet, fria från uppfattningen om ett varande, och fria från uppfattningen om en åtskild individualitet. Och varför? För att särskiljandet av en ego-varelse är felaktigt. Likadant är särskiljandet av en personlighet, eller ett varande, eller en separat individualitet felaktig. Därav följer att de som har lämnat bakom sig allt särskiljande av fenomen alla kallas Buddha.”

Buddhan sa till Subhūti, ”Just så som du säger! Om någon lyssnar till denna instruktion och varken fylls med misstänksamhet eller dryghet, då skall det vara känt att denna har en anmärkningsvärd uppnåelse. Varför? För att, Subhūti, Tathāgata undervisar att den första perfektionen (perfektionen om välgörenhet/dāna) inte är den första perfektionen: detta är bara ett namn.

Subhūti, Tathāgata undervisar på samma vis att perfektionen om tålamod inte är perfektionen om tålamod: detta är bara ett namn, hurså? Det har visats så, Subhūti: När Rajan av Kalinga lemlästade min kropp, var jag vid den tiden fri från uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, och en åtskild individualitet. Varför? För att då när mina lemmar höggs bort bit för bit, om jag då hade varit bunden av de nämnda särskillnaderna, skulle känslor av vrede och hat ha växt inom mig.”

”Subhūti, jag minns att för länge sedan, någon gång under mina sista femhundra dödliga liv, var jag en asket som praktiserade tålamod, även då var jag fri från dessa åtskillnader av separat självhet. Därför, Subhūti, bör Bodhisattvas lämna bakom sig alla distinktioner och väcka tanken om förverkligande av ojämförligt uppvaknande genom att inte tillåta sinnet att bero av föreställningar uppkomna ur den sensibla världen - genom att inte tillåta sinnet att bero av föreställningar uppkomna ur ljud, lukter, smak, känsla, eller andra kvaliteter. Sinnet bör hållas oberoende av de tankar som uppstår i det. Om sinnet är beroende av någonting, har det ingen säker hemvist. Detta är varför Buddhan instruerar att sinnet hos en Bodhisattva inte skall acceptera intryck av ting som grund för välgörenhet. Subhūti, när Bodhisattvas utövar välgörenhet för levande varelsers fromma bör de göra det på detta vis. Alldeles som Tathāgata deklarerar att karakteristika inte är karakteristika, så deklarerar han att levande varelser inte är levande varelser.

Subhūti, Tathāgata är han som deklarerar det som är sant, han som deklarerar det som är grundläggande, han som deklarerar det som är absolut. Han deklarerar inte det som är bedrägligt eller horribelt. Subhūti, den sanning vilken Tathāgata har uppnått är varken verklig eller overklig.

Subhūti, om en Bodhisattva utövar välgörenhet med ett sinne fästat vid formella uppfattningar, är han likt en man som trevar siktlöst i dimman; men en Bodhisattva som utövar välgörenhet med ett sinne frigjort från alla formella uppfattningar är som en man med öppna ögon i morgonens strålande gryningsljus, för vilken alla sorters objekt är klart synliga.

Subhuti, om det finns goda män och goda kvinnor i kommande tider som kan ta emot, läsa, och recitera denna instruktion i dess helhet, skall Tathāgata klart uppfatta och igenkänna dem genom sin Buddha-kunskap; och var och en av dem skall få omätbar och oräknelig förtjänst att bära frukt.”

15. Det ojämförliga värdet av denna undervisning

”Om å ena sidan, en god man eller en god kvinna på morgonen utför lika många självförnekande välgärningar som det finns sandkorn i Ganges, och utför lika många igen vid middagstid och åter lika många vid kvällstid, och fortsätter att göra så genom tallösa tider, och, å andra sidan, någon lyssnar till denna instruktion med hjärta och tro och utan förbehåll, skulle den senare vara mera välsignad. Men hur kan någon jämförelse göras med en som skriver ned den, tar emot den, bevarar den och förklarar den för andra!

Subhūti, vi kan summera ämnet genom att säga att det fulla värdet av denna instruktion varken kan föreställas eller beräknas, inte heller kan någon gräns sättas för det. Tathāgata har deklarerat denna undervisning till fromma för initierade på den stora vägen; han har deklarerat den till fromma för initierade på den absoluta vägen. Vem som helst som kan ta emot och behålla denna undervisning, studera den, recitera den, och sprida den i andra länder skall bli klart uppfattad och igenkänd av Tathāgata och skall uppnå en fulländning av förtjänst bortom beräkning - en fulländning av förtjänst som är obegränsad och ofattbar. I varje fall skall en sådan exemplifiera Tathāgata-fullkomnandet av den ojämförliga upplysningen. Varför? För att, Subhūti, de som finner förtröstan i begränsade doktriner vilka innebär föreställning om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet, inte kan acceptera, mottaga, studera, recitera och öppet förklara denna instruktion.

Subhūti, på varje plats där denna instruktion återfinnes bör hela världen av gudar, människor, och Asuras offra sin dyrkan; för du måste veta att en sådan plats är helig likt en helgedom och skall vördas med all ceremoniell dyrkan och cirkelvandring och med offer av blommor och rökelse.”

16. Rening genom lidande, vedergällning för gångna synder

”Vidare, Subhūti, om det är så att goda män och goda kvinnor som tar emot och bevarar denna instruktion blir nedtrampade, är deras onda öde det oundvikliga resultatet av handlingar begångna i deras tidigare dödliga liv. Genom förtjänsten av deras nuvarande olycka skall den reaktiva effekten av deras förflutna raderas bort, och de skall komma i en position där de kan uppnå fullkomnandet av den ojämförliga upplysningen.

Subhūti, jag minns det oändligt förgångna före Dīpamkara Buddhan. Det fanns åttiofyra tusen myriader av multimillioner Buddhor, och till alla dem gjorde jag offer; ja, alla dessa tjänade jag utan minsta spår av fel. Icke desto mindre, om någon kan ta emot, behålla, studera, och recitera denna instruktion vid slutet av den sista (femhundraårs-)perioden når han sådan förtjänst att min, från att tjäna all Buddhor inte kan anses som en hundradel av den, inte ens en tusendel av den, inte ens en tusen-myriad-multimillionsdel av den - verkligen, ingen sådan jämförelse är möjlig.

Subhūti, om jag till fullo detaljerade den erhållna förtjänsten hos goda män och goda kvinnor som kommer att ta emot, behålla, studera, och recitera denna instruktion i den sista perioden, skulle mina åhörare fyllas med tvivel och förmodligen bli förvirrade i sinnet, misstänksamma och icke-troende. Du skall veta, Subhūti, att betydelsen av denna instruktion är bortom fattning: på lika vis är frukten av dess belöning bortom fattning.”

17. Ingen uppnår transcendental visdom

Vid det tillfället tilltalade Subhūti Buddhan, sägande, ”Världs-Ärade, om goda män och goda kvinnor söker förverkligande av ojämförlig upplysning, hur skall de vistas och hur skall de kontrollera sina tankar?”

Buddhan svarade Subhūti, ”Goda män och goda kvinnor som söker förverkligandet av den ojämförliga upplysningen måste skapa denna fasta inställning i sitt sinne; ’jag måste befria alla levande varelser; dock, när alla har blivit befriade, i sanning ingen har blivit befriad.’ Varför? Om en Bodhisattva hyser uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet, är den följaktligen ingen Bodhisattva, Subhūti. Detta för att det i verkligheten inte finns någon formel som ger upphov till förverkligandet av den ojämförliga upplysningen (Annutara Samyag Sambodhi).

Subhūti, vad tror du? När Tathāgata var med Dīpaṃkara Buddhan, fanns det då någon formel för uppnåendet av den ojämförliga upplysningen?”

-”Nej, Världs-Ärade, som jag förstår Buddhans avsikt, så fanns det inte någon formel genom vilken Tathāgata uppnådde förverkligandet av den ojämförliga upplysningen. ”

Buddhan sa, ”Du har rätt Subhūti! I sanning fanns det ingen formel genom vilken Tathāgata uppnådde förverkligandet av ojämförlig upplysning. Subhūti, hade det funnits någon sådan formel, skulle DīpaṃkaraBuddhan inte ha förutspått angående mig: ’I kommande tider skall du bli en Buddha som kallas Śakyamuni’; men Dīpaṃkara Buddhan gjorde den förutsägelsen rörande mig då det faktiskt inte finns någon formel för uppnåendet av förverkligandet av ojämförlig upplysning. Anledningen till detta är att Tathāgata är ett uttryck som innefattar alla formler. Om någon skulle säga att Tathāgata uppnådde förverkligandet av ojämförlig upplysning, säger jag dig i sanning, Subhūti, att det inte finns någon formel genom vilken Buddhan uppnådde den. Subhūti, grunden för Tathāgatas uppnående av förverkligandet av ojämförlig upplysning är helt och hållet bortom; det är varken verkligt eller overkligt. Därför säger jag att hela nivån av formler egentligen inte är sådana, därför kallas det för ’nivån av formler’.”

Så sa Subhūti, ”Den Världs-Ärade har förklarat att sådan är inte en stor kropp; ’en stor kropp’ är endast namnet den är given.”

”Subhūti, det är det samma angående Bodhisattvas. Om en Bodhisattva tillkännager, ’jag skall befria alla levande varelser’, kallas han rätteligen inte för en Bodhisattva. Varför? För att, Subhūti, det finns egentligen inget sådant tillstånd som kallas Bodhisattvaskap, för Buddhan undervisar att alla ting är utan självhet, utan personlighet, utan varande, och utan åtskild individualitet. Subhūti, om en Bodhisattva tillkännager, ’jag skall framkalla majestätiska Buddhaländer’, kallar man inte honom för en Bodhisattva, för Tathāgata har förklarat att framkallandet av majestätiska Buddhaländer egentligen inte är så: ’ett majestätiskt framkallande’ är endast ett namn givet det.

Subhūti, Bodhisattvas som är helt utan någon uppfattning om åtskild ’självhet’ kallas i sanning Bodhisattvas.”

18. Alla sinnestillstånd är i verkligheten bara Sinne

”Subhūti, vad tror du? Besitter Tathāgata det mänskliga ögat?”