WMG 14. “Att döda en katt”

Fallet:

Eftersom munkarna i den östra och den västra meditationshallen grälade om en katt så lyfte mästaren Nánquán (748 – 835) upp den och sa:

“Om ni kan säga något så sparar jag kattens liv. Om inte, dödar jag den.”

Ingen svarade, så Nánquán högg den mitt itu.

På kvällen kom Zhàozhōu tillbaka till klostret och Nánquán berättade vad som hade hänt. Då tog Zhàozhōu av sig sina sandaler, satte dem på huvudet och gick ut.

Nánquán sa: “Hade du varit här hade du räddat katten.”

Wúmén’s vers:

“Hade Zhàozhōu varit närvarande hade han vänt på händelseutvecklingen. Snappat åt sig kniven, Nánquán tiggande för sitt liv.”

Míng Bǎos svara och kommentar:

“Katten lever och mår bra, Nánquán är begravd i askan efter kniven.”

Nánquán föddes i mitten på 700-talet. Han betraktas som en av de största mästarna under övergången mellan den legendariska och den klassiska perioden.

Zhàozhōu var elev till Nánquán och båda två ansågs vara högsinnade och trancendentala.

I denna Gōng-Àn representerar katten Dharṃaṃ, Läran. De två munkfraktionerna representerar åsikter vilka har förlorat kontakten med enheten.

Den Buddhistiska Läran, Dharṃaṃ, förlorar sin andlighet när den förstås på ett ensidigt sätt. T.ex. när en subjektiv förståelse förvandlas till ett objekt av stolthet eller fasthållande. Ett sådant fasthållande resulterar i dispyter vilket stjäl energi från möjligheten att göra en objektiv tillämpning av Läran i en verklig situation.

Zhàozhōu’s farsartade respons visar i tyst på, att vara underkastad något som ursprungligen var till för att skapa frihet, är som att bli buren av ett par sandaler istället för att själv bära dem.

Nánquán säger att Zhàozhōu kunde ha räddat kattens liv eftersom Zhàozhōu visade just det som Nánquán avsåg: Rid farkosten, låt dig inte ridas av den!

Att rida den Buddhistiska farkosten innebär att trancendera mänskligt begär, aggression och dumhet. Att ridas av farkosten innebär att bli högtravande när det gäller vördnad, när du låter vanligt mänskligt begär eller strävan efter andlighet eller upplysning öka bördan av din egen viktighet.

I Wúmén’s vers ser vi att Nánquán tog upp kniven för att skilja lärjungarna från deras uppfattningar och åsikter så att de skulle kunna förstå den andliga undervisningen klart och objektivt. Därför säger han att Zhàozhōu snappade åt sig kniven och skiljde alla från fixeringen vid den yttre formen, eller sin personliga tolkning av Nánquán’s pågående undervisning.

Översättning och kommentar Míng Bǎo.

Föregående
Föregående

WMG 13. Déshan “Bär sin skål”

Nästa
Nästa

BYL 41. Zhàozhou’s Den Stora Döden