Chánpraktik

Chán är ett levnadssätt som stimulerar klarhet i sinnet, medkänsla med alla levande varelser och en visdom som kommer av att gå bortom jagets upptagenhet.                                                                                                                                                 Att utforska jaget/personan skapar problem. Var finns det? Vad är det? Vem är jag? Vad är en person? 

Vi börjar i infantilitet med ren upplevelse och gradvis upplever vi att det finns en person som är subjekt och skapare av denna upplevelse. Jaget är därför en idé som skapats av sinnena eller Panca Skandha. Det har ingen objektiv existens såsom yttre ting verkar ha. Det är egentligen bara en referenspunkt i vår tanke-process. Genom att solidifiera det till en skenbar skapelse, blir tanken som skapar jaget navet kring vilket allt annat roterar. Det sätt på vilket vi tänker, avgör också kvaliteten på vår personliga värld. I Chán säger vi:

“Om du önskar att möta Buddhor                                                                                                         Ur det förflutna, ur nuet och ur framtiden,                                                                                        Inse bara att alla upplevelsens världar                                                                                            Skapas av Sinnet allena”

Ofta upplever vi en slags dimma av oklart, oroligt tänkande som kletas över ett renare medvetande. Detta är effekten av en oroande självupptagenhet. För att uppnå insikt måste detta upphöra så att en grundläggande medvetenhet fritt från begrepp om jaget exponeras. 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                               Utifrån Cháns Buddhistiska synvinkel uppstår en ”upplysningserfarenhet” när denna film eller dimma upplöses. Även om en sådan insikt innehåller sanningen, så är ständig övning vanligtvis nödvändig om denna insikt skall byggas upp till ett sätt att leva. En del Buddhister talar om många liv innan upplysning kan nås men i Chán finns det inget behov av att tala om många liv eller av att uppnå något. Uppgiften är att blåsa bort dimman. Tingens “sådanhet” avslöjas då under direkt upplevelse utan förvrängning. 

I vår vanemässiga oro använder vi ord och föreställningar och genom dessa kommunicerar vi. Ord förklarar inte den egentliga grunden för upplevelser utan en sekundär tolkningsnivå grundad på etikettering och argument. Den faktiska grunden ligger före orden, obeskrivbar, outsäglig (Nian/Hua Tou). Enbart poesi kan låta ana den. Den kan emellertid upplevas. Patriarken Bodhidharma beskriver detta kraftfullt:

“En särskild överföring bortanför Skrifterna                                                                                      Inget stöd i ord eller bokstäver                                                                                                       Pekande direkt mot mänsklighetens hjärta                                                                                    Seende in i ens egen natur.”

Cháns uppgift är således aktivitet/handling och handlar inte om ord, beskrivningar eller argument. Denna uppgift kan nås och fullgöras genom meditation. Meditation är en väg till klargörande. Den har två aspekter; lugnande sinnet och insikt i sinnets natur (Zhǐ Guan[1]), som en process. Utan ett stillat sinne kan insikt inte uppstå; utan insikt kan upplevelsens natur inte förstås. Att lugna sinnet kommer vanligtvis först både för nybörjare och för vana meditatörer. Insikt uppstår när korrekt meditation utövas. Det kan vara en smärtsam process, mödosam, tråkig eller stressad, eftersom vanan och förutsättningarna från vilka man är uppbyggd måste utmanas. Så småningom upplever utövarna glädje i ett nytt djup och klarhet i sinnet. Meditation kräver vanligtvis ett disciplinerat närmande. Det utövas både formellt, sittande på en kudde, och informellt genom uppmärksamhet på ens dagliga aktiviteter. Allt som kommer upp mals i kvarnen!

Insikt uppstår när vi överger begär, dvs när de inte uppstår längre,  så att den existentiella oron kraftig förminskas eller upphör helt. Tankeprocessen som oupphörligt genererar egot upphör då också. Det finns då ingen tanke som skapar ett jag, ingen självupptagenhet, och vi har släppt taget. Vart har vi gått? Att ställa denna fråga är att börja oroa sig igen. Man tillåter sig själv att vistas i en frihet vari hela världen reflekteras. Beroende på vår personliga karma kan ett sådant förverkligande vara lätt eller mycket svårt.

Med sådan insikt kommer förståelsen att all vår oro är ogrundad och overklig. Man upptäcker ett lugn, en tystnad, en kärlek, en oändlighet som är enkel och rymlig, utan begränsningar. Ändå sätter tanken att man har uppnått något igång egot igen och insikten försvinner. Som den store läraren Dogen sade ”När motsatserna uppstår förloras Buddhasinnet”. Meditation är således en övning som behöver arbetas med och praktiseras. Det är inte något man talar om. Det är något man gör.

[1] Śamatha - Vipaśyanā