Master Xu-Yún’s väsentligheter i Chán-träning

Master Xū-Yún’s väsentligheter i Chán-träning

Översättning och tolkning av Míng Bǎo

Grundläggande för Chán-praktik är att man utraderar allt felaktigt tänkande. Shakyamuni Buddha undervisade mycket om detta. Hans enklaste och mest direkta undervisning var ordet ”Stopp!”, hämtat från uttrycket, ”Att stanna upp är Bodhi”.

Bland de många ting som både Bodhidharma och Huí Nèng lärde ut är inget mera värdefullt än meningen, ”Lägg ner alla invecklade åsikter, låt inte en enda tanke uppstå”. Denna mening är en nödvändig förutsättning för att praktisera Chán. Hur lyckas vi då med detta? Den skickligaste utövaren, en med överlägsen förmåga, kan stoppa alla tankar för evigt och anlända direkt till ett tillstånd av icke-uppkomst och omedelbart uppleva Bodhi. En sådan person är inte intrasslad i någonting. Den näst skickligaste utövaren använder Princip, dvs grundläggande regler, för att skära bort fenomenen och inser att egen-naturen är ursprungligt ren. Irritation och Upplysning, Saṃsāra och Nirvāṇa, alla är falska namn som inte har någonting med ens egen-natur att göra. Alla fenomen är drömmar och illusioner, likt bubblor eller reflektioner.

I egen-naturen är min kropp – skapad av de fyra stora elementen – liksom bergen, floderna och den stora jorden själv, liksom bubblorna i havet, stigande och försvinnande, men ändå aldrig störande den ursprungliga ytan. Fångas inte av uppkomst, varande, förändring eller upphörande av illusoriska fenomen, vilka ger upphov till både njutning och aversion, fasthållande och förkastande. Ge upp hela din kropp, som om den vore död, de sex sinnes-organen, de sex sinnes-objekten och de sex sinnes-förnimmelserna kommer att upphöra naturligt. 

Begär, hat och okunnighet kommer att upphöra. Alla kroppens upplevelser av smärta, lidande och behag, hunger, köld, tillfredställelse, värme, beröm, klander, födelse och död, kommer inte längre att vara ditt bekymmer.

Endast detta kallas för sann avskildhet – när du lägger ner allt för alltid. Det är detta som menas med att skiljas från alla fenomen. 

Vår Chán-skola fokuserar på att undersöka Chán. Meningen med att praktisera Chán är att ”Klart förverkliga sitt eget Sinne och totalt genomskåda sin ursprungliga natur.”

Egen-natur är Sinne. När man vänder sig inåt för att lyssna på sin egen-natur, vänder man sig inåt för att kontemplera Sinne. I meningen ”Perfekt Upplysning är rent medvetande”, är rent medvetande Sinne och Upplysning är kontemplation. Sinne är Buddha. När man reciterar Buddhans namn kontemplerar man Buddha. Att kontemplera Buddha är att kontemplera Sinne. Att undersöka Huá Tòu eller att se efter vem som reciterar Buddhans namn, är att kontemplera Sinne.  Så att kontemplera Sinne är att kontemplera rent medvetande. Det är också att lysa upp Buddha-naturen inom sig själv. Sinne är natur, rent medvetande, Buddha. Sinne har ingen form, inga egenskaper, det kan inte återfinnas på något särskilt ställe. Det kan inte omfattas eller förstås. Ursprungligt Sinne är rent, universellt omfattande alla Dharma-dimensioner. Ursprungligen är Sinne ren Dharmakāya, Buddhan som ren Dharṃaṃ eller Sådanhet/Tathātā, dvs den absoluta eller andliga kroppen. Detta Sinne finns inte inuti, utanför eller mitt emellan. Det är som stillheten i den tomma rymden som råder överallt.

En gång frågade en munk Chánmästaren Zhào Zhōu, ”Vad bör man göra när inte ett enda ting uppkommer?” Zhào Zhōu svarade, ”Lägg ner det.” Munken frågade då, ”Om inte ett enda ting uppkommer, vad lägger man ned?”

Zhào Zhōu svarade, ”Om det inte kan läggas ned, lyft upp det.”