Haquin och Karma

Hakuin

Det finns en historia om en framstående Samuraj som kommer för att träffa Zen-mästaren Hakuin. Samurajen närmar sig Hakuin, bugar enligt föreskriften, och frågar, ”Mästare, Jag önskar att förstå skillnaden mellan himmel och helvete.” Zen-mästaren tittar på Samurajen, och, betraktande honom uppifrån och ner, svarar, ”Jag skulle gärna berätta det för dig, men jag är rädd att du inte har det känsliga sinne som behövs för att kunna förstå.”

Samurajen backar av förvåning. ”Vet du vem du talar till?” gläfser han.

”Inte egentligen,” säger Hakuin, ”Men jag tror verkligen att du är för trög för att förstå.”

”Vad?” skriker Samurajen, ”Hur kan du tala till mig på det viset?”

”Åh, var inte löjlig,” säger Zen-mästaren. ”Vem tror du att du är? Och den där saken som hänger vid din sida, kallar du den för ett svärd? Den liknar mest en smörkniv.”

Samurajen blir väldigt upprörd, drar sitt svärd och höjer det över sitt huvud för att hugga Zen-mästaren. 

”Ah,” säger denne, ”Detta är helvetet.” Samurajens ögon lyser av insikt medan han bugar och stoppar svärdet i baljan. ”Och det,” säger Hakuin, ”Är himlen.”

Karma

Denna lilla pittoreska historia från zen-arkiven leder direkt vidare till frågan om karma. Vad är karma?

Det kan på ett enkelt sätt uttryckas så här:

”När du gör något mot någon annan – det är din karma.

Hur den andra reagerar på det – det är hans karma.”

Detta leder i sin tur vidare till frågan om acceptans. Kanske den övningen i Dharman som, när det kommer till kritan, är den allra svåraste.

Acceptans/Kṣānti

Alla har vi det som vi har det, en tycker de har det bra, andra att de har det dåligt. Det är så lätt att säga att, ”Detta är min goda/dåliga Karma.”

Karma handlar aldrig om skuld eller belöning. Det är ett allmänt och okunnigt missförstånd.

Om du har det svårt, är svårt sjuk t.ex. så är det i stället en karmisk möjlighet till att öva sig i acceptans. Vi vet alla här att acceptans är en de sex viktiga övningarna, de sex Paramitas. På många sätt den viktigaste, för utan acceptans är det inte möjligt att gå vidare. Sedan, sedan kan vi öva oss i givmildhet och moral. Sedan kan vi anstränga oss i meditation och utveckla visdom.