Ur Mahayana Mahaparinirvana Sutra

Ur Mahayāna Mahāparinirvāna Sūtra;

Om de fyra sanningarna för de Ädla

Översättning av Míng Bǎo

Buddhan Śakyamuni avled och gick in i Parinirvāṇa i staden Kushinagara som ligger i delstaten Uttar Pradesh, norr om Varanasi. Under några dygn före övergången höll han ett antal undervisningar för alla församlade munkar, nunnor, Upāsaka, Upāsikas, devas, asuras, djur och andra varelser. Här följer kapitel 10 i Mahāyāna Mahāparinirvāna Sutra, om förståelse av de fyra sanningarna: 

Buddhan sa till Kāśyapa, “Ädle son! Det är inte lämpligt att benämna termen lidande som Den Ädla Sanningen om Duḥkha. Varför? Om man skulle benämna lidande som ’Den Ädla Sanningen om Duḥkha’, skulle boskap, får, åsnor, hästar och invånarna i helvetena också ha den Ädla Sanningen om Duḥkha. Ädle son! Vem som än må tänka att den extremt sällsynta sfären av Tathāgata – den eviga oföränderliga Dharmakáya – är en kropp som närs av mat, en sådan person är inte införstådd med de dygder och krafter som en Tathāgata besitter. Det är sådan okunnighet som är ’lidande’. Hur så? På grund av okunnighet. En person betraktar Dharma som icke-dharma, och icke-dharma som Dharma. Vet då att en sådan person skall falla ner i olycksamma sfärer och upprepa födelse och död. Det skall öka illusionens bojor och oron skall växa. Om han kommer att förstå att Tathāgata är Evig, en som inte är förknippad med förändring, eller om han hör ordet ’evig’, så skall han uppnå födelse i himlen. Och vinnande befrielse, kommer han faktiskt att se att Tathāgata är Evig och Oföränderlig. När detta väl har setts, skall han säga, ’Jag har hört om detta i det förflutna. Nu när jag är befriats, vet jag detta. Som jag var okunnig avseende det Ultimata, har jag repeterat födelse och död utan ände. Idag är jag upplyst vad gäller sann kunskap.’ Om kunskap når detta stadium , så är detta att verkligen praktisera Sanningen om Duḥkha. Det finns mycket att vinna. Man kan väl praktisera detta, men om man inte vet att det förhåller sig så här, så vinns ingenting. Detta är vad som kallas att känna Duḥkha. Detta är den Ädla Sanningen om Duḥkha. Om man inte praktiserar sålunda, så är det lidande och inte Den Ädla Sanningen Duḥkha.”

”Vi säger ’Sanningen om Duḥkhas Orsaker.’ En person som inte verkligt känner den Underbara Dharman tar emot det som är orent. Detta är fallet med de okunniga. Icke-Dharma kallas då Underbar Dharma. En person förnekar vad som är rätt och tillåter det inte att leva. På grund av detta så känner en sådan person inte ’Dharmata’ (verklighetens essens). Inte vetande detta upprepar han födelse och död och lider mycket. Han blir inte född i himlen eller får rätt befrielse. Om en person har djup visdom och inte går emot den Underbara Dharman, blir han som konsekvens återfödd i himlen och får rätt befrielse. Om en person inte vet var Duḥkha uppstår och säger att det inte kan finnas någon Underbar Dharma eller det som är evigt, och att allt mynnar ut i intighet, den personen, som konsekvens, kommer att upprepa transmigrationer under oräkneliga kalpas framöver, uthärdande alla möjliga slags sorger. Om en person säger att Dharma är evigt och att det inte finns någon förändring, detta är kännande orsaken, och detta är den Ädla Sanningen om Duḥkhas Orsaker. Om man inte praktiserar på detta vis så är det orsak till lidande och inte den Ädla Sanningen om Orsaken.”

”Vi säger ‘Sanningen om Duḥkhas Upphörande.’ Om en person praktiserar många läror samt vägen av intighet så är detta inte bra. Varför då? För att detta upphäver alla lagar och bryter Tathāgatas sanna lagermedvetande. All praktik av denna kategori utgör praktiserandet av intighet. En person säger, ’Det finns Tathāgatagarbha – det rena Buddhamedvetandet. Man kan inte se detta. Men om man frigör sig från alla illusioner, kan man träda in.´ Således är det. Genom att skapa ett sådant Sinne, vinner man frihet i alla avseenden. Om en person praktiserar Tomhet, Intighet, så upprepar en sådan person födelse och död under oräkneliga kalpas framöver och lider av sorger. En person som inte utövar sådan praktik kan förvisso, även om hans Sinne har illusioner, snart bli kvitt dessa. Hur så? För att han känner väl till det oavslöjade lagermedvetandet hos Tathāgata. Detta är den Ädla Sanningen om utrotande av Dukkha. En person som praktiserar utrotandet på sådant sätt är min lärjunge. En person som inte praktiserar Vägen på detta vis är en som praktiserar tomhet. Detta är inte den ädla sanningen om upphörandet.”

”Vi säger, ’Den Ädla Sanningen om Vägen.’ Det finns ingen Väg förutom de skatter som utgörs av Buddha, Dharma, Sangha samt rätt befrielse. Många människor säger med ett sinne som är upp och ner: ’Det finns ingen Buddha, Dharma, Sangha eller rätt befrielse. Födelse och död är likt fantomer.’ De vidhåller en sådan syn. Som resultat så upprepar de födelse och död genom de tre världarna av begär, form och formlöshet, lidande där stort under lång tid framöver. Om en person vaknar upp och kommer att se att Tathāgata är evig, att ingen förändring kommer till honom, och att det samma gäller Dharma, Sangha samt befrielse, genom denna enda tanke erhåller personen ostörd frihet under oräkneliga eoner framöver och han kan njuta det så som han vil. Varför?  För att en gång i det förflutna pga de fyra misstolkningarna, tog jag icke-Dharma för Dharma och möttes av oräkneliga karmiska konsekvenser. När jag hade frigjort mig från sådan syn, uppnådde jag det sanna uppvaknande till Buddhaskap. Detta är den Ädla Sanningen om Vägen. Varje person som säger att de tre Skatterna inte är eviga och vidhåller en sådan livssyn, praktiserar en falsk väg och detta är inte den Ädla Sanningen om Vägen.  En person som praktiserar så att han ser Vägen som evig, en sådan person är min lärjunge.  Han vilar i den sanna synen på livet och praktiserar läran om de Fyra Ädla Sanningarna.”

Bodhisattvan Kāśyapa sa till Buddhan, ”O Världs-ärade! Nu känner och praktiserar jag för första gången den stora djupen i de Fyra Ädla Sanningarna.