Dao Wu’s “Om Döden”

Gong-An: Om Döden

Ming Bao’s Tal på vecko-retreat januari 2005.

Dào Wú Shīfu tog en gång med sig sin elev Zengen när de gick till en sörjande familj för att skänka tröst. När de anlände gick Zengen bort och knackade på kistlocket och frågade Dào Wú, ”Lever han eller är han död?”

Shīfu svarade, ”Vill inte säga att han lever, vill inte säga att han är död!”

Zengen utropade, ”Varför vill du inte förklara för mig på ett eller annat vis?” Dào Wú svarade, ”Säger inte, säger inte!”

På deras väg tillbaka till templet sa Zengan, ”Jag varnar dig Mästare, om du inte berättar för mig så slår jag ner dig!”

Dào Wú svarade, ”Gör vad du vill men du får inte ett enda ord ur mig!” Så, Zengen slog till honom.

Långt senare när Dào Wú var död, besökte Zengen en annan av Dào Wú’s elever. Han återgav händelsen för honom och frågade sedan, ”Var han levande eller var han död?” 

Kamraten svarade, ”Säger inte, säger inte!” Plötsligt kom Zengen till djup insikt. 

Míng Bǎo, ”Bär nu denna fråga med er i meditationen under det närmaste dygnet.

På denna Chán-Qi skall vi arbeta med döden. Vi får aldrig glömma att döden finns omkring oss hela tiden. Enligt Mexico’s Indianer sitter den på vår vänstra skuldra, ständigt pockande på uppmärksamhet.

Frågan om liv och död betraktas i Buddhismen som den stora frågan. Dessa två är oskiljaktiga kumpaner som ständigt går hand i hand. Livet utgör en förutsättning för döden men döden utgör också en förutsättning för liv. Delar av vår kropp död hela tiden medan andra delar föds. Efter att vi har fyllt ca 30 år så går det utför. Vi utsätts för ålderdom och död. Dukkha!