WMG 11. Eremitprövning

Wúménguān No 11.

Översättning och kommentarer av Míng Bǎo

Zhào Zhōu besökte en eremit och frågade, ”Finns det där, finns det där?”

Eremiten sträckte upp en hand.

Zhào Zhōu sa, ”Ett skepp kan inte förtöja där vattnet är grunt.” Så gick han sin väg.

Zhào Zhōu gick också till en annan eremit och frågade, ”Finns det där, finns det där?”

Den eremiten sträckte också upp en hand.

Zhào Zhōu sa, ”Kan bekräfta, kan förneka, kan döda, kan uppväcka.” Sedan bugade han.

Wúmén kommenterar, ”Båda sträckte upp en hand på samma vis; Varför samtyckte han med den ena och inte med den andre? Var finns gåtan? Om du kan yttra ett vändande ord här, så skall du se att Zhào Zhōu’s tunga inte har några ben; han hjälper upp och slår ner med samma stora frihet.

Trots det så utelämnade Zhào Zhōu aldrig de två eremiterna: Om du säger att någon av de två eremiterna var bättre eller sämre, saknar du ännu känsla för Chán-lärande; om du säger att ingen av dem var bättre eller sämre, saknar du också känsla för Chán-lärande.

Här är det viktigt att förstå innebörden i begreppet ”eremit” i Chán sammanhang. Det är inte en som har flytt undan den besvärliga världen, utan tvärtemot en som har nått Nirvāṇa och därigenom kan sägas vara bortom världen. Avskildhet är symboliskt men också en beskrivning av det psykologiska oberoendet, både känslomässigt och intellektuellt, som följer med Nirvāṇa.

Avskildheten kan även fungera som en förberedelse inför återvändandet till samhället där det krävs att de framträder i ett särskilt balanserat tillstånd.

Så när Zhào Zhōu, som var den fulländade Chán-mästaren frågar, ”Finns det där, finns det där?” frågar han egentligen om deras förståelse är djup nog för att ge dem kraft nog att gå ut i världen.

De två eremiterna representerar två perspektiv på tillvaron. Det ena perspektivet är det absolutas ogripbarhet. Inget kan verkligt beskriva Nirvāṇa eller upplevelsen av Tathātā. Detta kallar vi för ”Att Stanna!”  Det andra perspektivet är sammanlänkningen av allt i ett kosmiskt nät, det vi kallar för Indra’s Nät.

Eremitens näve håller allting i sitt tomma grepp, för allting är på sin plats i en enda odelbar helhet. Detta kallar vi för att ”Släppa Taget.”

Att ett skepp kan inte förtöja där vattnet är grunt, betyder att det är omöjligt att ta tag i Saṃsāra utan erforderligt djup i Nirvāṇa.

I detta fall påpekar Zhào Zhōu att oavsett vilket perspektiv du är absorberad i så är det avgörande att fritt kunna gå fram och tillbaka mellan de båda för att nå absolut befrielse och full medkänsla. Båda perspektiven kan döda dig eller vara livgivande.