WMG 6. Buddhan Lyfter En Lotus

Buddhan lyfter en lotus

Wúménguān nr 6

Översättning och kommentar Míng Bǎo

På den gamla tiden, på det heliga berget[1], höll Buddhan upp en lotus och visade den för församlingen.

Alla satt tysta och stilla, utom Kāśyapa, som bröt ut i ett stort brett leende.

Buddhan sa, ”Jag besitter skatten av Sanningens Öga, det obeskrivbara Sinnet av Nirvāṇa, den mest subtila av läror om det formlösa i verklighetens form. Den kan inte definieras i ord, utan överförs utanför doktrinen. Jag anförtror den nu till Kāśyapa den äldre.”

Wúmén säger, bl.a:

”Gautama handlar skamlöst; Han tvingade de fria in i slaveri… 

Antag att alla hade lett vid det tillfället? Hur kunde skatten av visdomsögat då ha blivit överförd? Och om Kāśyapa inte hade lett, hur kunde skatten av visdomsögat ha blivit överförd?”

När Wúmén säger att Buddhan handlar skamlöst menar han att Buddhan pekar på sådanhetens/Tathātā’s absoluta aspekt där alla särskiljande tankar är omöjliga och allting är absolut jämlikt. Wúmén avslutar med att påpeka att det i grunden inte finns någon överföring från en person till en annan eftersom förståelse av verkligheten måste vara en förstahandsupplevelse, men finns samtidigt då den ju delas med dem som har samma objektiva upplevelse. Kāśyapa var redan upplyst när han träffade Buddhan; han erkände buddhans upplysning och Buddhan bekräftade Kāśyapa’s.

[1] Mount Gṛdhrakūṭa, Gamberget i Bihar, Indien