Diamantsutra/Vajrachchedika Sutra

Här är en PDF med förklaringar. Än så länge bara halva sutran. Uppdatering sker i slutet på 2021.

29.-Diamant-Sutran

वज्रच्छेदिकाप्रज्ञापारमितासूत्र

Vajracchedikā Prajñāpāramitā Sūtra

金剛般若波羅蜜多經

Jīn​gāng​ Bān​ruò​bō​luó​mì​duō​ Jīng​

DEN LÅNGA VERSIONEN

Från den engelska översättningen av A.F.Price 1947

Svensk översättning av Dào Chuán (Míng Bǎo)

 ©2003 Buddhistpublikation

©2017, 2019, 2021 Buddhistpublikation

1.

Sammankallandet av församlingen

Således har jag hört…

vid ett tillfälle vistades Buddhan i Anāthapiṇḍika’s park nära Śrāvastī*

tillsammans med ett stort sällskap Bhikṣus, så många som tolvhundra och femtio.

En dag, vid tiden för frukost, klädde den Världs-Ärade på sig sin mantel och, bärande sin skål*, gick till Śrāvastī för att tigga sin mat. Mitt i staden tiggde han från dörr till dörr, enligt reglerna. När detta var gjort, återvände han till sin tillflykt och intog sin måltid. När han var färdig lade han undan sin mantel och sin skål, tvagade sina fötter, gjorde i ordning sin plats och satte sig ned.

2.

Subhuti framställer en begäran

Mitt i församlingen fanns den vördade Subhūti. Han reste sig omedelbart, avtäckte sin högra skuldra*, föll ned på sitt högra knä, och respektfullt förande händer samman tilltalade han Buddhan således: ”Världs-Ärade, det är underbart hur uppmärksam Tathāgata* är på alla Bodhisattvas, beskyddande och instruerande dem så väl! Världs-Ärade, om goda män och goda kvinnor söker fullbordan av ojämförlig upplysning, på vilket sätt bör de vistas och hur skall de kontrollera sina tankar?”

Buddhan sade: ”Mycket bra Subhūti! Just så som du säger, är Tathāgata ständigt uppmärksam på alla Bodhisattvas, beskyddande och instruerande dem väl, så lyssna och ta mina ord till hjärtat: Jag skall förklara för dig hur goda män och goda kvinnor skall vistas sökande fullbordan av ojämförlig upplysning, och hur de skall kontrollera sina tankar.”

Subhuti sade: ”Jag ber, Världs-Ärade. Med glädjefylld förväntan längtar vi att få höra.”

3.

Den verkliga undervisningen om den Stora Vägen

Buddhan sade: ” Subhūti, alla Bodhisattva-hjältar* bör disciplinera sina tankar således: Alla levande varelser av alla slag, äggfödda, livmoderfödda, fuktfödda, eller genom omvandling, med form eller utan form, med förmåga att tänka eller utan nödvändiga tankar, eller helt bortom alla tankeför-nimmelser – alla dessa skall genom mig nå obegränsad befrielse, Nirvāṇa. Ändå när otaliga, oräkneliga, omätbara antal av varelser således har blivit befriade, har sannerligen ingen varelse blivit befriad. Varför är det så, Subhūti? Det är för att ingen Bodhisattva som är en verklig Bodhisattva underhåller uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet.”

4.

Även de mest välgörande övningar är relativa

”Vidare Subhūti, utövande välgörenhet bör en Bodhisattva vara obunden. Det vill säga, han bör utöva välgörenhet utan avseende på utseende – utan avseende på ljud, doft, känsla, smak eller annan kvalitet. Subhūti, således bör en Bodhisattva utöva välgörenhet utan bundenhet. Varför? I sådant tillfälle är hans förtjänster oräkneliga.

Subhūti, vad tror du? Kan du mäta hela rymden som sträcker sig åt öster?”

-”Nej, Världs-Ärade, det kan jag inte.”

”Så kan du, Subhūti, mäta all rymd som sträcker sig åt söder, åt väster, åt norr, eller i någon annan riktning, inklusive nadir och zenit?”

-”Nej, Världs-Ärade det kan jag inte.”

”Nå, Subhūti, lika oräkneliga är förtjänsterna hos de Bodhisattvas som utövar välgörenhet utan bundenhet vid utseende. Subhūti, Bodhisattvas bör träget framhärda i denna instruktion.”

5.

Förstående den ultimata principen om verklighet

”Subhūti, vad tror du? Kan Tathāgata kännas igen genom yttre kännetecken?”*

-”Nej, Världs-Ärade; Tathāgata kan inte kännas igen genom några yttre kännetecken. Varför? För att Tathāgata har sagt att yttre kännetecken inte är yttre kännetecken.”

Buddhan sade: ”Subhūti, varhelst det finns yttre kännetecken finns det villfarelse; men den som uppfattar att alla kännetecken i verkligheten inte är kännetecken, uppfattar Tathāgata.”

6.

Sällsynt är sann tro

Subhūti sade till Buddhan: ”Världs-Ärade, kommer det alltid att finnas människor med sann tro efter att ha hört dessa instruktioner?”

Buddhan svarade: ”Subhūti, yttra inte sådana ord! Vid slutet av den sista femhundra-års-perioden följande på Tathāgatas bortgång, kommer det att finnas människor med självkontroll, grundad på förtjänst, som får höra dessa instruktioner, som skall inspireras med tro. Men du måste förstå att sådana människor inte har stärkt grunden till sina förtjänster under bara en Buddha, eller två Buddhor, eller tre, eller fyra, eller fem Buddhor, utan under oräkneliga Buddhor; och deras förtjänster är av alla slag. Sådana människor, som kommer att höra dessa instruktioner, skall komma att få en omedelbar uppkomst av ren tro, Subhūti; och Tathāgata skall erkänna dem. Ja, han skall klart uppfatta alla dessa med rent hjärta, samt graden av deras moraliska excellens. Varför? Det är för att sådana människor inte kommer att falla tillbaka till uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet. De kommer heller inte att falla tillbaka till uppfattningen om att ting har inneboende kvaliteter, inte ens om att ting är utan inneboende kvaliteter. Varför? För att om sådana människor tillät sina sinnen att gripa och hålla fast vid någonting skulle de understödja uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet; och om de grep om och höll fast vid uppfattningen att ting har inneboende kvaliteter, skulle de understödja uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet. På samma vis, om de grep om och höll fast vid uppfattningen om att ting är utan inneboende kvaliteter skulle de understödja uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet. Så ni bör inte vara fästade vid ting som havande, eller icke-havande, inneboende kvaliteter. Detta är orsaken till att Tathāgata alltid säger: Min undervisning om den goda lagen skall liknas vid en flotte. Buddha-läran måste överges; så mycket mer fel-lära! ”

7.

Ni stora, perfekta bortom lärande, yttra inga undervisnings-ord

”Subhūti, vad tror du? Har Tathāgata uppnått förverkligandet av den ojämförbara upplysningen? Har Tathāgata en lära att förmedla?”

Subhūti svarade: ”Så som jag förstår Buddhan finns det ingen formulering av sanningen som kallas förverkligandet av den ojämförliga upplysningen. Vidare, Tathāgata har ingen formulerad undervisning att förmedla. Varför? Eftersom Tathāgata har sagt att sanningen är ogripbar och oförklarlig. Den varken är eller är inte.

Således är det så att denna oformulerade princip utgör grunden hos alla de Visas system.”

8.

Frukten av förtjänstfull handling

”Subhūti, vad tror du? Om någon fyllde tretusen galaxer av världar med de sju skatterna* och gav bort allting som gåvor, skulle hans förtjänst vara stor?”

Subhūti svarade: ”Verkligt stor, Världs-Ärade! Varför? Eftersom förtjänst liknar karaktären hos icke-förtjänst, karakteriserar Tathāgata förtjänsten som stor.”

Buddhan sade: ”Å andra sidan, om någon mottog och behöll så lite som fyra rader av denna instruktion och undervisade och förklarade dem för andra, skulle hans förtjänst vara större. Varför? För att, Subhūti, från denna instruktion framspringer alla Buddhor och förverkligande av ojämförlig upplysning, alla Buddhors undervisning. Subhūti, det som kallas ’religionen given av Buddhan’ är förvisso inte en Buddha-religion.”

9.

Verklig benämning är obenämnd

”Subhūti, vad tror du? Säger en lärjunge som har trätt in i strömmen av det heliga livet inom sig själv, ’jag’ vinner frukten av ströminträde?”*

Subhūti sade: ”Nej, Världs-Ärade. Varför? Eftersom ’ströminträde’ endast är ett namn. Det finns inget ströminträde. Den lärjunge som inte fäster någon avsikt vid form, ljud, lukt, smak, känsla, eller annan kvalitet kallas för en ströminträdare (śrotāpanna).”

”Subhūti, vad tror du? Säger en lärjunge som endast har en återfödsel kvar inom sig själv, ”jag vinner frukten av en-födsel-kvar?”

Subhūti sade: ”Nej, Världs-Ärade. Varför? För att ”en-födsel-kvar” endast är ett namn. Det finns inget försvinnande ej heller tillblivelse. (Lärjungen som inser) detta kallas för ”en-födsel-kvar” (Sakṛdāgāmin).”

”Subhūti, vad tror du? Säger en ärevördig som aldrig mer skall återfödas som en dödlig inom sig själv, ”jag vinner frukten av icke-återvändande?”

Subhūti sade: ”Nej, Världs-Ärade. Varför? För att ”icke-återvändande” endast är ett namn. Det finns inget ”icke-återvändande”; därav benämningen ”icke-återvändare” (Anāgāmin).”

”Subhūti, vad tror du? Säger en helig man inom sig själv, ”jag har uppnått perfekt upplysning?”

Subhūti svarade: ”Nej Världs-Ärade. Varför? För att det finns inget sådant tillstånd som kallas ’perfekt upplysning’. Världs-Ärade, om en helig man med perfekt upplysning sade till sig själv, ’Sådan är jag’; skulle han med nödvändighet delta i uppfattningen om en ego-varelse, ett varande, eller en åtskild individualitet. Världs-Ärade, när Buddhan proklamerar att jag utmärker mig bland heliga män i yogan av perfekt stillhet, i vistande i avskildhet, och i frihet från passion, säger jag inte inom mig själv, ’jag är en helig man av perfekt upplysning, fri från passion’. Världs-Ärade, om jag sade inom mig själv, ’Sådan är jag’, skulle du inte deklarera, ’Subhūti finner lycka där han vistas i frid, i avskildhet i skogens mitt’. Detta är för att Subhūti inte vistas någonstans: därför kallas han ’Subhūti, Glädjefylld som Vistas i Frid, som Vistas i Avskildhet i Skogen’ (Arahant).”

10.

Främjande Rena Länder

Buddhan sade: ”Subhūti, vad tror du? För länge sedan när Tathāgata var med Dīpaṃkara*Buddhan, hade han då någon grad av uppnående av den goda lagen?”

-”Nej, Världs-Ärade. När Tathāgata var med Dīpaṃkara Buddhan hade han ingen grad av uppnående i den goda lagen.”

”Subhūti, vad tror du? Främjar en Bodhisattva några majestätiska Buddha-länder?”*

-”Nej, Världs-Ärade. Varför? För att främja majestätiska Buddha-länder är inte ett majestätiskt främjande; detta är endast ett namn.

Därför, Subhūti, bör alla Bodhisattvas, större och mindre, utveckla ett rent, klart sinne, inte bero av ljud, smak, känsla, lukt eller någon kvalitet. En Bodhisattva bör utveckla ett sinne som inte tänds över något som helst; och så bör han etablera det.”

”Subhūti, detta kan liknas vid en mänsklig ram stor som det mäktiga Sumeru*. Vad tror du? Skulle en sådan kropp vara stor?”

Subhūti svarade: ”Verkligt stor, Världs-Ärade. Detta är för att Buddhan har förklarat att ingen kropp kallas för stor kropp.”

11.

Överlägsenhet hos oformulerad sanning

”Subhūti, om det fanns lika många Ganges-floder som det finns sandkorn i Ganges, skulle sandkornen i dem alla vara många?”

Subhūti sade: ”Verkligt många, Världs-Ärade! Även Ganges-floderna skulle vara oräkneliga; hur mycket mer så deras sandkorn!”

”Subhūti, jag skall förklara en sanning för dig. Om en god man eller god kvinna fyllde tretusen galaxer av världar med de sju skatterna* för varje sandkorn i alla dessa Ganges-floder, och gav bort allt i gåvor, skulle hans förtjänst vara stor?”

Subhuti svarade: ”Verkligt stor, Världs-Ärade!”

Då förklarade Buddhan: ”Icke desto mindre, Subhūti, om en god man eller god kvinna studerar denna instruktion bara så långt att kunna minnas fyra rader, och undervisar och förklarar dem för andra, så skulle förtjänsten av detta vara större.”

12.

Att vörda den Sanna Doktrinen

”Vidare, Subhūti, skall du veta att varhelst denna doktrin proklameras, även så lite som fyra rader, den platsen skall vördas av hela världen av gudar, människor och asuras*, som om det vore en Buddhistisk helgedom. Så mycket mer gäller detta den som kan ta emot och bevara och recitera den utantill!

Subhūti, du skall veta att en sådan människa uppnår den högsta och underbaraste sanning. Varhelst denna heliga instruktion återfinns där skall du uppföra dig som i närvaro av Buddhan och lärjungar värdiga din vördnad.”

13.

Hur denna Lära skall tas emot och bevaras

Subhūti talade till Buddhan: ”Världs-Ärade, under vilket namn skall denna instruktion bli känd, och hur skall vi ta emot och bevara den?”

Buddhan svarade: ”Subhūti, denna instruktion skall bli känd som Diamanten* av Perfektionen av den Transcendentala Visdomen – så skall du ta emot och bevara den. Subhūti, vilken är orsaken härtill? Enligt Buddha-instruktionerna, är perfektionen av transcendental visdom egentligen inte sådan. Perfektion av transcendental visdom är bara namnet det är givet. Subhūti, vad tror du? Har Tathāgata en lära att förmedla?”

Subhūti svarade Buddhan: ”Världs-Ärade, Tathāgata har inget att lära ut.”

”Subhūti, vad tror du? Skulle det finnas många molekyler i tretusen galaxer av världar?”

Subhūti sade: ”Verkligt många, Världs-Ärade!”

”Subhūti, Tathāgata deklarerar att alla dessa molekyler egentligen inte är så; de bara kallas ’molekyler’. Tathāgata deklarerar att en värld egentligen inte är en värld; den kallas bara en värld.

Subhūti, vad tror du? Kan Tathāgata kännas igen genom den trettiotvå fysiska attributen (hos en framstående Sage)?”*

-”Nej, Världs-Ärade, Tathāgata kan inte kännas igen genom dessa trettiotvå märken. Varför? För att Tathāgata har förklarat att de trettiotvå märken egentligen inte är så; de kallas bara de trettiotvå märkena.”

”Subhūti, om å ena sidan en god man eller god kvinna offrar lika många liv som sandkornen i Ganges, och om å andra sidan någon tar emot och bevarar bara fyra rader av denna instruktion, och undervisar och förklarar dem för andra, så skall förtjänsten hos den senare vara större.”

14.

Perfekt frid ligger i frihet från karaktäristiska åtskillnader

Vid hörandet av denna instruktion hade Subhūti en inre insikt om dess betydelse och rördes till tårar. Därefter han tilltalade Buddhan så här: ”Det är en underbar sak, Världs-Ärade, att du meddelar denna högst djupsinniga instruktion. Aldrig har jag hört en sådan utläggning sedan mitt visdomsöga först öppnades för länge sedan. Världs-Ärade, om någon lyssnar till denna instruktion med tro och ett rent, klart sinne, kommer han att få en uppfattning om den grundläggande verkligheten. Vi skall veta att en sådan skapar den mest anmärkningsvärda förtjänst. Världs-Ärade, en sådan uppfattning om grundläggande verklighet är inte en åtskild uppfattning; därför undervisar Tathāgata: Uppfattning om grundläggande verklighet är bara ett namn.

Världs-Ärade, efter att ha lyssnat till denna undervisning, emottager och bevarar jag den med tro och förståelse. Detta är inte svårt för mig, men i tider som skall komma, i de sista femhundra åren, om människor som kommer att höra denna instruktion tar emot den med tro och förståelse, kommer de att vara människor av anmärkningsvärd uppnåelse, varför? För att de skall vara fria från uppfattningen om en ego-varelse, fria från uppfattningen om en personlighet, fria från uppfattningen om ett varande, och fria från uppfattningen om en åtskild individualitet. Och varför? För att särskiljandet av en ego-varelse är felaktigt. Likadant är särskiljandet av en personlighet, eller ett varande, eller en separat individualitet felaktig. Därav följer att de som har lämnat bakom sig allt särskiljande av fenomen alla kallas Buddha.”

Buddhan sade till Subhūti; ”Just så som du säger! Om någon lyssnar till denna instruktion och varken fylls med misstänksamhet eller dryghet, då skall det vara känt att denna har en anmärkningsvärd uppnåelse. Varför? För att, Subhūti, Tathāgata undervisar att den första perfektionen (perfektionen om välgörenhet (dana)) inte är den första perfektionen: detta är bara ett namn.

Subhūti, Tathāgata undervisar på samma vis att perfektionen om tålamod inte är perfektionen om tålamod: detta är bara ett namn, hurså? Det har visats så, Subhūti: När Rajan av Kalinga lemlästade min kropp, var jag vid den tiden fri från uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, och en åtskild individualitet. Varför? För att då när mina lemmar höggs bort bit för bit, om jag då hade varit bunden av de nämnda särskillnaderna, skulle känslor av vrede och hat ha växt inom mig.

Subhūti, jag minns att för länge sedan, någon gång under mina sista femhundra dödliga liv, var jag en asket som praktiserade tålamod, även då var jag fri från dessa åtskillnader av separat självhet. Därför, Subhūti, bör Bodhisattvas lämna bakom sig alla fenomen distinktioner och väcka tanken om förverkligande av ojämförligt uppvaknande genom att inte tillåta sinnet att bero av föreställningar uppkomna ur den sensibla världen – genom att inte tillåta sinnet att bero av föreställningar uppkomna ur ljud, lukter, smak, känsla, eller andra kvaliteter. Sinnet bör hållas oberoende av de tankar som uppstår i det. Om sinnet är beroende av någonting, har det ingen säker hemvist. Detta är varför Buddhan instruerar att sinnet hos en Bodhisattva inte skall acceptera intrycket av ting som grund för välgörenhet. Subhūti, när Bodhisattva’s utövar välgörenhet för levande varelsers fromma bör de göra det på detta vis. Alldeles som Tathāgatadeklarerar att karakteristika inte är karakteristika, så deklarerar han att levande varelser inte är levande varelser.

Subhūti, Tathāgata är han som deklarerar det som är sant, han som deklarerar det som är grundläggande, han som deklarerar det som är absolut. Han deklarerar inte det som är bedrägligt eller horribelt. Subhūti, den sanning vilken Tathāgata har uppnått är varken verklig eller overklig.

Subhūti, om en Bodhisattva utövar välgörenhet med ett sinne fästat vid formella uppfattningar, är han likt en man som trevar siktlöst i dimman; men en Bodhisattva som utövar välgörenhet med ett sinne frigjort från alla formella uppfattningar är som en man med öppna ögon i morgonens strålande gryningsljus för vilken alla sorters objekt är klart synliga.

Subhuti, om det finns goda män och goda kvinnor i kommande tider som kan ta emot, läsa, och recitera denna instruktion i dess helhet, skall Tathāgata klart uppfatta och igenkänna dem genom sin Buddha-kunskap; och var och en av dem skall få omätbar och oräknelig förtjänst att bära frukt.”

15.

Det ojämförliga värdet av denna undervisning

”Om å ena sidan, en god man eller en god kvinna på morgonen utför lika många självförnekande välgärningar som det finns sandkorn i Ganges, och utför lika många igen vid middagstid och åter lika många vid kvällstid, och fortsätter att göra så genom tallösa tider, och, å andra sidan, någon lyssnar till denna instruktion med hjärta och tro och utan förbehåll, skulle den senare vara mera välsignad. Men hur kan någon jämförelse göras med en som skriver ned den, tar emot den, bevarar den och förklarar den för andra!

Subhūti, vi kan summera ämnet genom att säga att det fulla värdet av denna instruktion varken kan föreställas eller beräknas, inte heller kan någon gräns sättas för det. Tathāgata har deklarerat denna undervisning till fromma för initierade på den stora vägen; han har deklarerat den till fromma för initierade på den absoluta vägen. Vem som helst som kan ta emot och behålla denna undervisning, studera den, recitera den, och sprida den i andra länder skall bli klart uppfattad och igenkänd av Tathāgata och skall uppnå en fulländning av förtjänst bortom beräkning – en fulländning av förtjänst som är obegränsad och ofattbar. I varje fall skall en sådan exemplifiera Tathāgata-fullkomnandet av den ojämförliga upplysningen. Varför? För att, Subhūti, de som finner förtröstan i begränsade doktriner som innebär föreställning om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet, inte kan acceptera, mottaga, studera, recitera och öppet förklara denna instruktion.

Subhūti, på varje plats där denna instruktion återfinnes bör hela världen av gudar, människor, och Asuras offra sin dyrkan; för du måste veta att en sådan plats är helig likt en helgedom och skall vördas med all ceremoniell dyrkan och cirkelvandring och med offer av blommor och rökelse.”

16.

Rening genom lidande, vedergällning för gångna synder

”Vidare, Subhūti, om det är så att goda män och goda kvinnor som tar emot och bevarar denna instruktion blir nedtrampade, är deras onda öde det oundvikliga resultatet av handlingar begångna i deras tidigare dödliga liv. Genom förtjänsten av deras nuvarande olycka skall den reaktiva effekten av deras förflutna raderas bort, och de skall komma i en position där de kan uppnå fullkomnandet av den ojämförliga upplysningen.

Subhūti, jag minns det oändligt förgångna före Dīpamkara Buddhan. Det fanns åttiofyra tusen myriader av multimillioner Buddhor, och till alla dem gjorde jag offer; ja, alla dessa tjänade jag utan minsta spår av fel. Icke desto mindre, om någon kan ta emot, behålla, studera, och recitera denna instruktion vid slutet av den sista (femhundraårs-)perioden når han sådan förtjänst att min från att tjäna all Buddhor inte kan anses som en hundradel av den, inte ens en tusendel av den, inte ens en tusen-myriad-multimillionsdel av den – verkligen, ingen sådan jämförelse är möjlig.

Subhūti, om jag till fullo detaljerade den erhållna förtjänsten hos goda män och goda kvinnor som kommer att ta emot, behålla, studera, och recitera denna instruktion i den sista perioden, skulle mina åhörare fyllas med tvivel och förmodligen bli förvirrade i sinnet, misstänksamma och icke-troende. Du skall veta, Subhūti, att betydelsen av denna instruktion är bortom fattning: på lika vis är frukten av dess belöning bortom fattning.”

17.

Ingen uppnår transcendental visdom

Vid den tiden tilltalade Subhūti Buddhan, sägande: ”Världs-Ärade, om goda män och goda kvinnor söker förverkligande av ojämförlig upplysning, hur skall de vistas och hur skall de kontrollera sina tankar?”

Buddhan svarade Subhūti: ”Goda män och goda kvinnor som söker förverkligandet av den ojämförliga upplysningen måste skapa denna fasta inställning i sitt sinne; ’jag måste befria alla levande varelser; dock, när alla har blivit befriade, i sanning har ingen blivit befriad.’ Varför? Om en Bodhisattva hyser uppfattningen om en ego-varelse, en personlighet, ett varande, eller en åtskild individualitet, är den följaktligen ingen Bodhisattva, Subhūti. Detta för att det i verkligheten inte finns någon formel som ger upphov till förverkligandet av den ojämförliga upplysningen (Samyag Sambodhi).

Subhūti, vad tror du? När Tathāgata var med Dīpaṃkara Buddhan, fanns det då någon formel för uppnåendet av den ojämförliga upplysningen?”

-”Nej, Världs-Ärade, som jag förstår Buddhans avsikt, så fanns det inte någon formel genom vilken Tathagata uppnådde förverkligandet av den ojämförliga upplysningen. ”

Buddhan sade: ”Du har rätt Subhūti! I sanning fanns det ingen formel genom vilken Tathāgata uppnådde förverkligandet av ojämförlig upplysning. Subhūti, hade det funnits någon sådan formel, skulle Dīpaṃkara Buddhan inte ha förutspått angående mig: ’I kommande tider skall du bli en Buddha som kallas Śakyamuni’; men Dīpaṃkara Buddhan gjorde den förutsägelsen rörande mig då det faktiskt inte finns någon formel för uppnåendet av förverkligandet av ojämförlig upplysning. Anledningen till detta är att Tathāgata är ett uttryck som innefattar alla formler. Om någon skulle säga att Tathāgata uppnådde förverkligandet av ojämförlig upplysning, säger jag dig i sanning, Subhūti, att det inte finns någon formel genom vilken Buddhan uppnådde den. Subhūti, grunden för Tathāgatas uppnående av förverkligandet av ojämförlig upplysning är helt och hållet bortom; det är varken verkligt eller overkligt. Därför säger jag att hela nivån av formler egentligen inte är sådana, därför kallas det för ’nivån av formler’.”

Så sade Subhūti: ”Den Världs-Ärade har förklarat att sådan är inte en stor kropp; ’en stor kropp’ är endast namnet den är given.”

”Subhūti, det är det samma angående Bodhisattvas. Om en Bodhisattva tillkännager, ’jag skall befria alla levande varelser’, kallas han rätteligen inte för en Bodhisattva. Varför? För att, Subhūti, det finns egentligen inget sådant tillstånd som kallas Bodhisattva-skap, för Buddhan undervisar att alla ting är utan självhet, utan personlighet, utan varande, och utan åtskild individualitet.Subhūti, om en Bodhisattva tillkännager, ’jag skall framkalla majestätiska Buddhaländer’, kallar man inte honom för en Bodhisattva, för Tathāgata har förklarat att framkallandet av majestätiska Buddhaländer egentligen inte är så: ’ett majestätiskt framkallande’ är endast ett namn givet det.

Subhūti, Bodhisattvas som är helt utan någon uppfattning om åtskild ’självhet’ kallas i sanning Bodhisattvas.”

18.

Alla sinnestillstånd är i verkligheten bara Sinne

”Subhūti, vad tror du? Besitter Tathāgata det mänskliga ögat?”

-”Ja, Världs-Ärade, det gör han.”

”Nåväl, tror du att Tathāgata besitter det gudomliga ögat?”

-”Ja, Världs-Ärade, det gör han.”

”Och tror du att Tathāgata besitter Prajñā-ögat?”

-”Ja, Världs-Ärade, det gör han.”

”Och tror du att Tathāgata besitter den transcendentala visdomens öga?”

-”Ja, Världs-Ärade, det gör han.”

”Och tror du att Tathāgata besitter det allseende Buddha-ögat?”

-”Ja, Världs-Ärade, det gör han.”

”Subhūti, vad tror du? Angående sandkornen i Ganges, har Buddhan undervisat om dem?”

-”Ja, Världs-Ärade, Tathāgata har undervisat om dessa sandkorn.”

”Nåväl, Subhūti, om det fanns lika många Ganges-floder som det finns sand i Ganges och det fanns ett Buddha-land för varje sandkorn i alla dessa Ganges-floder, skulle dessa Buddha-länder vara många?”                                                                                                                                         -”Verkligt många, Världs-Ärade!”

Sedan sade Buddhan: ”Subhūti, hur många levande varelser det än finns i alla dessa Buddha-länder, så trots att de har mångfaldiga sinnesvariationer, förstår Tathāgata dem alla. Varför? För att Tathāgata undervisar att alla dessa inte är sinne; de kallas bara sinne. Subhūti, det är omöjligt att bevara förgånget sinne, omöjligt att hålla fast vid nuvarande sinne, och omöjligt att förstå framtida sinne.”

19.

Absolut verklighet är den enda grunden

”Subhūti, vad tror du? Om någon fyller tretusen galaxer av världar med de sju skatterna och gav bort allt i gåvor, skulle han vinna stor förtjänst?”

-”Jo verkligen, Världs-Ärade, han skulle vinna stor förtjänst!”

”Subhūti, om sådan förtjänst var verklig, skulle Tathāgata inte ha förklarat den som stor, men eftersom den är utan grund karakteriserar Tathāgata den som ’stor’.”

20.

Overkligheten hos förnimbara åtskillnader

”Subhūti, vad tror du? Kan Buddhan uppfattas genom sin perfekt formade kropp?”

-”Nej, Världs-Ärade, Tathāgata kan inte uppfattas genom sin perfekt formade kropp, eftersom Tathāgata undervisar att en perfekt formad kropp verkligen inte är så; den kallas bara en perfekt formad kropp.”

”Subhūti, vad tror du? Kan Tathāgata uppfattas genom några förnimbara särskillnader?

-”Nej, Världs-Ärade, Tathāgata kan inte uppfattas genom några förnimbara särskillnader, för att Tathāgata undervisar att förnimbara särskillnader inte är så; de kallas bara förnimbara särskillnader.”

21.

Ord kan inte förklara sanningen; det som ord förklarar är inte sanning

”Subhūti, säg inte att Tathāgata omfattar uppfattningen att ’jag måste framlägga en lära’. För om någon säger att Tathāgata framlägger en lära talar han verkligt illa om Buddhan och har inte förmågan att förklara vad jag lär. Som i varje sanningssystem är sanningen oförklarlig; så ’ett förkunnande om sanningen’ är bara en benämning.”

Därvid talade Subhūti dessa ord till Buddhan: ”Världs-Ärade, i tider som skall komma, kommer det att finnas människor som får höra ett framläggande av denna undervisning och som blir inspirerade av tro?”

Och Buddhan svarade: ”Subhūti, dem som du refererar till är varken levande varelser eller icke-levande varelser. Varför? För att, Subhūti, dessa ’levande varelser’ är egentligen inte så; de bara kallas så.”

22.

Det kan inte sägas att någonting är uppnåbart

Subhūti frågade Buddhan: ”Världs-Ärade, i uppnåendet av förverkligandet av ojämförlig upplysning, gjorde Buddhan inget förvärv överhuvud taget?”

Buddhan svarade: ”Just så, Subhūti. Genom uppnåendet av förverkligandet av ojämförlig upplysning förvärvade jag inte det minsta ting; varför det kallas ’uppnående av ojämförlig upplysning’.”

23.

Utövande av gott arbete renar sinnet

”Vidare, Subhūti, Detta är sammantaget överallt, utan åtskillnad eller valör; varför det kallas ’förverkligande av ojämförlig upplysning’. Det uppnås direkt ur frihet från separat personlig självhet och genom kultivering av allehanda godheter.

Subhūti, fast vi talar om ’godhet’, förklarar Tathāgata att det inte finns någon godhet; sådant är bara en benämning.”

24.

Den ojämförliga förtjänsten hos denna undervisning

”Subhūti, om det skulle finnas någon som gav bort gåvor av de sju skatterna i en mängd som motsvarar lika många Mount Merus som det skulle finnas i tretusen galaxer av världar, och det skulle finnas någon annan som skulle välja endast fyra rader ur denna instruktion om perfektionen av den transcendenta visdomen, mottagande och bevarande dem, och klart utläggande dem för andra, skulle förtjänsten hos den senare var så mycket större än hos den förre att ingen jämförelse kan göras dem emellan.”

25.

Egots illusion

”Subhūti, vad tror du? Låt ingen säga att Tathāgata underhåller uppfattningen att ’jag måste befria alla levande varelser’. Tillåt inga sådana tankar. Varför? För att i verkligheten finns det inga levande varelser för Tathāgata att befria. Om det fanns levande varelser för Tathāgata att befria, skulle han delta i uppfattningen om självhet, personlighet, ego-varelse och åtskild individualitet.

Subhūti, trots att vanliga människor accepterar jaget som verkligt, förklarar Tathagata att ego inte skiljer sig från icke-ego. Subhūti, de som Tathāgata refererade till som ’vanliga människor’ är egentligen inte vanliga människor, de kallas bara så.”

26.

Sanningens kropp har inga kännetecken

”Subhūti, vad tror du? Kan Tathāgata kännas igen genom de trettiotvå tecknen (hos en stor man)?”

-”Subhūti svarade: Nej, Tathāgata kan förvisso inte kännas igen genom dessa.”

Då sade Buddhan: ”Subhūti, om Tathāgata kunde kännas igen genom sådana tecken, skulle vilken imperiehärskare som helst vara som Tathāgata.”

Subhuti sa: ”Som jag förstår Buddhan’s ord kan Tathāgata inte kännas igen genom de trettiotvå tecknen.”

Varpå den Världs-Ärade yttrade denna vers:*

”Den som ser mig som form

Den som ser mig som ljud

Förvrängda är hans fotsteg på vägen;

Ty han kan inte känna Tathāgata.”

27.

Det är felaktigt att tro att alla ting för alltid är utrotade

”Subhūti, om du skulle omfatta uppfattningen att Tathāgata uppnådde förverkligandet av ojämförlig upplysning på grund av hans perfekta form, uppmuntra då inte sådana tankar. Tathāgatas uppnående var inte grundat på perfekt form. Subhūti, om du skulle omfatta uppfattningen att hos vem som helst som når förverkligande av ojämförlig upplysning och förklarar att alla manifestationer har upphört och är utrotade, stöd inte sådana tankar. Varför? För den i vilken ojämförlig upplysning väcks bekräftar inte någon formel att de har upphört.”

28.

Fasthållande vid belöning för förtjänst

” Subhūti, om en Bodhisattva skänker till välgörenhet lika mycket av de sju skatterna som kan fylla lika många världar som det finns sandkorn i Ganges, och en annan, som inser att alla ting är utan ego, uppnår fullkomnande genom tålmodighet, skall förtjänsten hos den senare långt överstiga den hos den förre. Varför är det så, Subhūti? Det är för att alla Bodhisattvas står oberörda inför belöning av förtjänst.”

Då sade Subhūti till Buddhan: ”Vad innebär detta, Världs-Ärade, att Bodhisattvas står oberörda inför belöning av förtjänst?”

”Subhūti, Bodhisattvas som uppnår förtjänst bör vara fjättrade av begär efter belöning. Såldes sägs det att belöning för förtjänst inte tas emot.”

29.

Fullkomlig stillhet

”Subhūti, om någon skulle säga att Tathāgata kommer eller går eller sitter eller lutar sig, misslyckas han med att förstå min lära. Varför? För att Tathāgata varken äger ’varifrån’ eller ’varthän’, därför kallas han ’Tathāgata’.”

30.

Den integrerade principen

” Subhūti, om en god man eller god kvinna mal en oändlig massa galaxer av världar till damm, skulle de resulterande små partiklarna vara många?”

Subhūti svarade: ”Verkligt många, Världs-Ärade! Varför? För att om små partiklar verkligen var så, skulle Buddhan inte ha talat om dem som små partiklar. För om detta, har Buddhan förklarat att de egentligen inte är så. ’Små partiklar’ är bara en benämning på dem. Även så, Världs-Ärade, när Tathāgata talar om galaxer av världar är dessa inte världar, för om verkligheten kunde förutses för en värld, skulle denna vara ett självexisterande kosmos, och Tathāgata lär att det inte finns något sådant. ’Kosmos’ är endast ett talesätt.”

”Subhūti, ord kan inte förklara den verkliga naturen hos kosmos. Endast vanliga människor fjättrade vid begär brukar denna godtyckliga metod.”

31.

Konventionell sanning bör skäras bort

”Subhūti, om någon skulle säga att Buddhan uttalar något begrepp om egoism, skulle du anse att han förstod min undervisning?”

-”Nej, Världs-Ärade, en sådan man skulle inte ha någon sund förståelse av Tathāgatas undervisning, för den Världs-Ärade förklarar att uppfattningar om självhet, personlighet, väsen, och åtskild individualitet, som verkligt existerande, är felaktigt – dessa termer är endast talesätt.”

”Subhūti, de som strävar efter förverkligande av ojämförlig upplysning bör känna igen och förstå alla variationer av ting på samma sätt och skära bort uppkomsten av sådana synsätt. Subhūti, vad beträffar synsätt, så förklarar Tathāgata att de i verkligheten inte är så. De kallas endast för ’synsätt’.”

32.

Utseendens bedräglighet

”Subhūti, någon må fylla oräkneliga världar med de sju skatterna och ge bort allt i gåvor, men om någon god man eller god kvinna uppväcker tanken på upplysning och tar endast fyra rader från denna instruktion, reciterande, brukande, mottagande, bevarande och spridande dem utomlands och förklarar dem till andras väl, skall det vara långt mera förtjänstfullt.

Så på vilka sätt kan han förklara dem för andra? Genom frigörelse från föreställningar – vilande i verklig sanning. Så jag säger dig:*

”Således skall du tänka om hela denna flytande värld:

En stjärna i gryningen, en bubbla i en ström;

En blixt i ett sommarmoln,

En flackande lampa, en synvilla, och en dröm.”

När Buddhan avslutade denna föreläsning blev den ärevördige Subhūti, tillsammans med Bhikṣus, Bhikṣunis, Upasakas och Upasikas, och alla världarna av gudar, människor, och Asuras, uppfyllda av glädje av hans undervisning, och tagande det allvarligt till sina hjärtan, gick de sina vägar.

2 thoughts on “Diamantsutra/Vajrachchedika Sutra

Lämna ett svar till Ming Bao Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.