Māzŭ Dàoyī

Māzŭ Dàoyī, “Daji” (Stor Stillhet)

  • (709–788), åttonde generationen
  • Legendariska perioden
  • Huáirăng’s främste elev och arvtagare
  • Māzŭ = “Den gamla modern”
  • Lade grunden till Hóngzhōu Zōng Chán.

Den förste som använde en stav för att få sina elever att rycka till av överraskning för att bli upplysta (jiǎ jīn/甲津)​

Detta föregick de kompromisslösa träningsmetoderna hos hans berömda senare arvinge, Línjì Yìxuán. Underströk att, “Detta Sinne är Buddha” och, “Denna plats är verklig sådanhet” = pekande direkt på Sinne och flyttande fokus tillbaka på Bodhidharma’s “Pekande direkt på Sinne”.

Från sitt hem i Sìchuān vandrade han till Zhōngqīng[1] där han studerade för en lärare som var en andra generationens elev till Femte Patriarken vid namn Táng. Där mottog han ordination till novismunk. Senare flyttade han till Héng Shān[2] där han mötte Nányuè Huáirăng:

Under Kāi Yuán-eran (713–741) i Táng-dynastin fanns det en novis som kallades Māzŭ Dàoyī och som ständigt praktiserade sittande meditation på berget Héng. Nányuè visste att Māzŭ var ett storartat kärl för Dharman och gick en gång fram till honom och sa, ”Vad avser ers högvördighet att uppnå genom sittande meditation?”

Māzŭ sa, ”Jag har för avsikt att bli en Buddha”.

Nányuè plockade då upp en tegelbit från marken och började slipa den mot en sten. 

Då frågade Māzŭ, ”Vad försöker du att uppnå genom att slipa den där?”

Nányuè sa, ”Jag slipar den för att göra en spegel.”

Māzŭ svarade, ”Hur kan du göra en spegel genom att slipa en tegelbit mot en sten?”

Nányuè sa, ”Om man inte kan göra en spegel genom att slipa en tegelbit mot en sten, hur kan man då bli en Buddha genom att bara sitta i meditation?”

Māzŭ sa, ”Vad är den rätta vägen?”

Nányuè sa, ”Det kan jämföras med en oxe som drar en vagn. Om vagnen inte rör sig, piskar du oxen eller vagnen?”

Māzŭ svarade inte.

Nányuè sa då, ”Sitter du i avsikt att praktisera Chán eller sitter du för att bli en Buddha? Om du sitter för att praktisera Chán, vet då att Chán inte hittas i sittande eller liggande. Om du sitter för att bli en Buddha, vet då att Buddha inte har någon bestämd form.”

”Med respekt för den ständigt skiftande världen, bör du varken hålla fast vid eller förkasta det. Om du sitter för att bli en Buddha, döda Buddhan. Om du håller fast vid sittande form, då har du ännu inte nått fram till dess innebörd.”

När Māzŭ hörde denna instruktion var det som om han hade druckit söt nektar. Han bugade och frågade, ”Hur kan man kultivera Sinne för att vara i fas med formlös Samādhi?”

Nányuè svarade, ”Du studerar sinnes-grundens Dharma-port och denna aktivitet är som att så frön där. Den grundläggande Dharma jag talar om kan liknas vid regnet som faller på den sådda jorden. På samma vis kommer dina gynnsamma karmiska förutsättningar att låta dig skåda Vägen.”

Māzŭ frågade då, ”Vägen är utan vare sig färg eller form, hur kan man då skåda den?”

Nányuè sa, ”Sinnes-grundens Dharma-öga kan skåda den sanna Vägen. Formlös Samādhi skådas på samma vis.”

Māzŭ sa, ”Har det gott och ont, eller inte?”

Nányuè svarade, ”Om Vägen ses i hopsamlandet och i upplösningen av gott och ont, då är det inte Vägen. Lyssna till denna Gātha:

Sinnes-grunden är färdigsådd,

När fukt kommer, gror alla frön

Samādhis formlösa blomma,

Hur kan den vara god eller ond?”

Vid dessa ord upplevde Māzŭ stor upplysning och oöverträffad insikt. Han tjänade sedan Nányuè under tio år, varje dag omslutande det stora mysteriet.

Māzŭ’s budskap: Du som söker Dharmas bör inte söka något. Utanför Sinne finns det ingen annan Buddha. Utanför Buddha finns det inget annat Sinne. Håll inte fast vid det som är gott och förkasta inte det som är dåligt. Luta dig varken mot renhet eller orenhet. Anländ till (förståelsen av) den tomma naturen i överträdelser; att ingenting uppnås genom kontinuerliga tankar; och då det inte finns något icke-jag (anatta) så är de tre världarna bara Sinne. Oavsett vilka former som ses så är det en perception av Sinnet. Men sinne existerar inte oberoende. Det är samexisterande med form.

En av Māzŭ’s mer kända elever var lekman Páng Jūshì (Upasaka).

Páng frågade, ”Vill mästaren ge ett exempel på er uppskattade syn på de klar-ögda förfäderna?”

Māzŭ tittade ner.

Pàng sa då, ”Andra lärare kan inte spela luta. Endast mästaren gör det så finstämt”.

Māzŭ tittade då upp. Lekman Páng bugade. Māzŭ återvände till abbotens rum. Lekman Páng följde efter honom, sägande, ”Just nu förvandlades något skickligt till något besvärligt”. Han sa också, ”Fastän vatten varken har muskler eller ben så håller det uppe tiotusen-punds skepp. Vilken är principen detta visar?”

Māzŭ sa, ”Här finns det varken vatten eller skepp. Hur kan du tala om muskler och ben?”

När Dēng Yínfēng skulle ta avsked, frågade Māzŭ till honom, ”Vart skall du gå?”

Yínfēng sa, ”Till Shítóu’s.” (Shítóu Xīqiān 700–790).

Māzŭ sa, ”Shítóu’s väg är slipprig”.

Yínfēng sa, ”Jag skall bära en trästav med mig. När jag träffar på sådana platser är jag förberedd.” Sedan gick han.

När han anlände till Shítóu’s ställe gick han runt meditationsbänken, stötte sin stav kraftigt i golvet och frågade, ”Vad är den grundläggande doktrinen?”

Shítóu svarade, ”Blå himlar, blå himlar!”

Yínfēng sa ingenting, men återvände och rapporterade detta till Māzŭ.

Māzŭ sa, ”Gå dit och fråga honom igen. Vänta på hans svar och gör sedan två rytande läten.”

Yínfēng gick åter till Shítóu och frågade samma fråga som tidigare. Shítóu gjorde två rytande läten. Åter sa Yínfēng ingenting. Han återvände och rapporterade till mästare Ma.

Mästaren sa, ”Som jag sa till dig, så är Shítóu’s väg slipprig.”

Māzŭ hade förutom Páng Jūshì flera berömda elever och arvingar:

En afton satt munkarna Xitáng, Bǎizhàng och Nánquán och tittade på månen tillsammans med Māzŭ. 

Mästaren frågade dem, ”Just i denna stund, vad är det?”

Xitáng sa, ”Perfekt support”.

Bǎizhàng sa, ”Perfekt praktik.”

Nánquán skakade på sina ärmar och gick.

Māzŭ sa, ”En sutra träder in i Buddhismens kanon. Chán återvänder till havet. Endast Nánquán har gått bortom ting.

Bǎizhàng frågade, ”Vad är det viktigaste med vår skola?”

Māzŭ svarade, ”Det är just den platsen där du släpper din kropp och ditt liv!”

Māzŭ frågade Bǎizhàng, ”Vilken undervisning erbjuder du folk?”

Bǎizhàng höll upp sin vippa.

Māzŭ sa, ”Bara det? Inget annat?”

Bǎizhàng ryckte ner sin vippa.

Mästaren hade 139 elever, och alla blev andliga mästare på olika platser där var och en outtröttligt förmedlade Läran.  Under den första månaden år 788 klättrade mästaren upp för Shímén-berget. Där, när han vandrade i skogen fick han syn på en flat yta i en grotta och sa till sin ledsagare, ”Den är här uttjänta gamla kroppen jag har kommer att återvända till jord nästa månad.”

Dessa ord kom att bli sanna. Han insjuknade snart.

Tempel-föreståndaren frågade honom, ”Hur han mästarens ärade tillstånd varit på senare tid?”

Mäster Mā sa, ”Solansiktes Buddha, Månansiktes Buddha.”

På första dagen i den andra mån-månaden (16/4) badade mästaren, satte sig korsbent, och gick vidare. Under Yuán-eran (806-20) fick han det postuma namnet Dàjì, stor stillhet. Hans stupa bär beteckningen ”Majestätisk och Imponerande.”

Hóngzhōu Zōng

Hóngzhōu-skolan utvecklade chock-tekniker så som skrik, slag och användande av irrationella svar för att överraska och chocka sina elever till upplysning. Några av dessa är vanligt förekommande än i dag, medan andra mest återfinns i de gamla anekdoterna. Det är vanligt i flera Chán-traditioner idag att en Chán-lärare har en stav med sig under formella ceremonier, vilken är en symbol på auktoritet och vilken också kan användas för att slå i bordet under ett tal.

Med avsikt att skaka sina elever ut ur deras rutinmedvetande, skapade Māzŭ nya och okonventionella undervisningsmetoder. Māzŭ tillskrivs nyheterna att använda Gāo​ (Jap. Katzu), plötsliga rop; xiǎngbǎn​, plötsliga slag med brädan eller en käpp, samt att oväntat kalla någon vid namn just när denna håller på att lämna rummet. Det sista sägs kalla på det ursprungliga medvetandet, från vilket upplysning uppstår. Māzŭ använde sig också av tysta gester, icke-responderande svar på frågor och var känd för att grabba tag i och vrida om näsan på en elev. Brukande dessa varierande och oväntade överraskningar, utmanade hans undervisningsmetoder både vana och fåfänga med en knuff som kunde leda till plötslig insikt.


[1] Korea

[2] I Húnán. Det sydligaste av Kinas fem heliga berg.