Mahāsatipaṭṭhāna Sutta

Den större undervisningen om
Uppmärksamhetens Grunder
Digha Nikaya 22
Mahāsatipaṭṭhāna Sutta

Till Svenska av Dao Chuan Shih (Upasaka Tao Chúan)- Master Míng Bǎo

© 1980 Buddhistpublikation i Malmö
© 2001 Tao Zen/Buddhistpublikation
© 2004 Tao Zen/Buddhistpublikation © 2021 Tao Zen/Buddhistpublikation

Förord

Jag påbörjade översättningen av föreliggande sutta på inrådan av min lärare, Ven. Dharma Master Tao Wei, och jag riktar ett varmt tack till honom för hans sakkunniga genomgång av materialet. Genom sin ingående beskrivning av den Buddhistiska Kontemplationen eller Meditationen (Bhāvāna) steg för steg, utgör den i mitt tycke själva grunden för den praktiska tillämpningen av Buddha Dharṃaṃ. Detta särskilt som den innehåller både en beskrivning av De Fyra Ädla Sanningarna och av den Ädla Åttafaldiga Vägen. Det förekommer idag en mängd olika meditations-metoder, både Buddhistiska och andra, av varierande kvalitet. Detta kan ju lätt göra en vilsekommen sannings-sökare än mer vilsen, och istället för att komma närmare sitt mål – befrielsen – förirrar han sig kanske allt längre bort från den då hans meditation består av en salig blandning av olika discipliner. En ärlig och okonstlad metod att nå framgång är att Satipaṭṭhāna-metoden, steg för steg, och inte bry sig om yttre påverkan från förespråkare av andra metoder. Att följa Satipaṭṭhāna Sutta är förvisso inget latmansgöra. Det krävs fullt allvar och uppriktighet från utövaren om han skall uppnå något resultat, och han får också bereda sig på att det kan ta lång tid i anspråk, men så är resultatet också desto säkrare. Som Buddhan själv säger i Suttan: ”Vemhelst som praktiserar dessa Uppmärksamhetens Fyra Grunder, kan väntas ett av två resultat; Högsta Kunskap här och nu, eller, om det ännu skulle finnas någon påminnelse om Fasthållande (vid tingen), tillståndet av Icke-återvändande.” Därmed ej sagt att snabba resultat är omöjliga. Tiden är helt avhängig av utövarens Karma och av hans strävan… Till sist vill jag också rikta ett tack till min broder i Dharṃaṃ, Tao Ming för hans medverkan vid publiceringen av denna skrift.
Bambugården i Svedala 1980/2521
Tao Chúan
”Namo Tassa Bhagavato Arahato Samma Sambuddhassa!”

Inledning

Till mina elever på 2000-talet vill jag understryka följande: Detta är en Theravāda-sutta (sutra), men en viktig sådan med grundläggande meditationsinstruktioner som är giltiga i alla Buddhistiska traditioner. Jag har valt att behålla Pali-formerna för de termer som används i suttan.

-Master Ming Bao Malmö Chán Buddhist Temple 2021

I Uppmärksamhetens grunder

Således har jag hört: en gång bodde den Välsignade bland Kuru-folket, i Kammasadamma, en marknads-stad hos Kuru-folket. Där talade den Välsignade till Lärjungarna således:
”Lärjungar,” och de svarade honom ”Vördade Herre.” Och den välsignade talade så här:
detta är den enda vägen, lärjungar, för renandet av varelser, för att komma över sorg och klagan, för förstörande av smärta och plågor, för att nå den rätta stigen, för förverkligande av Nirvana, nämligen de fyra grunderna till uppmärksamhet.
Vilka är dessa fyra? Häri (i denna undervisning) en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen, helhjärtat, klart förstående och uppmärksam, har han övervunnit begär och sorg rörande världen; han dväljs praktiserande känslo-kontemplation över känslor, helhjärtat, klart förstående och uppmärksam. Har han övervunnit begär och sorg rörande världen; han dväljs praktiserande sinnes-kontemplation över sinnet, helhjärtat, klart förstående och uppmärksam, har han övervunnit begär och sorg rörande världen; han dväljs praktiserande sinnes-objekts-kontemplation över sinnes-objekt, helhjärtat, klart förstående och uppmärksam, har han övervunnit begär och sorg rörande världen.

1. Kontemplation över kroppen
och hur, lärjungar, dväljs en munk praktiserande kropps-kontemplation över kroppen?
Häri. Lärjungar, en lärjunge har gått till skogen, till foten av ett träd, eller till en öppen plats, sitter ned med benen korslagda, håller sin kropp upprätt och sin uppmärksamhet alert. Endast uppmärksam han andas in och uppmärksam han andas ut.
När han andas in ett långt andetag, vet han, ”jag andas in ett långt andetag”; när han andas ut ett kort andetag, vet han ”jag andas ut ett kort andetag”. ”Medveten om hela kroppen, skall jag andas in”, så tränar han sig själv. ”medveten om hela kroppen, skall jag andas ut”, så tränar han sig själv. ”Lugnande den kroppsliga funktionen, skall jag andas in”, så tränar han sig själv; ”Lugnande den kroppsliga funktionen, skall jag andas ut”, så tränar han sig själv.
Såsom en skicklig drejare eller hans lärjunge gör ett långt varv vet, ”jag gör ett långt varv”, eller när han gör ett kort varv vet, ”jag gör ett kort varv”, just så lärjungen som andas in ett långt andetag vet, ”jag andas in ett långt andetag”; andas ut ett långt andetag vet, ”jag andas ut ett långt andetag”; andas in ett kort andetag vet, ”jag andas in ett kort andetag”; andas ut ett kort andetag vet, ”jag andas ut ett kort andetag”. ”Medveten om hela kroppen skall jag andas in”; ”medveten om hela kroppen skall jag andas ut”, så tränar han sig själv. ”Lugnande den kroppsliga funktionen skall jag andas in”, så tränar han sig själv; ”Lungnande den kroppsliga funktionen skall jag andas ut”, så tränar han sig själv.
Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen.

2. Kroppens ställningar
Och åter, lärjungar, en lärjunge när han går, vet ”jag går”; när han står, vet han ”jag står”; när han sitter, vet han ”jag sitter”; när han ligger, vet han ”jag ligger”; eller han är medveten om varje annan ställning kroppen har. Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs konremplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen.

3. Uppmärksamhet med klar uppfattning
Och åter, lärjungar, en lärjunge gående framåt och gående tillbaka, tillämpar klar uppfattning; seende rakt fram och seende åt andra håll, han tillämpar klar uppfattning; bärande sin klädnad och bärande sin Dana-skål, han tillämpar klar uppfattning; ätande, drickande, tuggande och smakande, tillämpar han klar uppfattning; följande sina naturbehov, tillämpar han klar uppfattning; gående, sittande, stående, somnande, vaknande, talande och under tystnad, tillämpar han klar uppfattning.
Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs konremplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen.

4. Reflektion över det frånstötande hos kroppen
Och åter, lärjungar, en lärjunge reflekterar över just denna kropp, från fotsulorna och upp och från huvudkronan och ner, omsluten av hud och full av orenheter, tänkande således: ”Det finns i denna kropp huvudhår, kroppshår, naglar, tänder, hud, kött, senor, ben, märg, njurar, hjärta, lever, lungsäckar, lungor, mjälte, inälvor, tarmkex, hålrum, avföring, galla, slem, var, blod, svett, ister, flytande fett, saliv, sekret, ögonvätska och urin.” Liksom det var en säck med två ändar fylld med oilka sorters säd såsom korn, vete, havre, råg, sesam och ris; och en man med friska ögon, efter att ha öppnat den, skulle undersöka den således: ” Detta är korn, detta är vete, detta är havre, detta är råg, detta är sesam och detta ä’r ris.” Just så, lärjungar, reflekterar en lärjunge på denna kropp, från fotsulorna och upp och från huvudkronan och ner, omsluten av hud och full av orenheter: ” Det finns i denna kropp huvudhår, kroppshår, naglar, tänder, hud, kött, senor, ben, märg, njurar, hjärta, lever, lungsäckar, lungor, mjälte, inälvor, tarmkex, hålrum, avföring, galla, slem, var, blod, svett, ister, flytande fett, saliv, sekret, ögonvätska och urin.”
Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs konremplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen.

5. Reflektion över de materiella elementen.
Och åter, lärjungar, en lärjunge reflekterar över just denna kropp, hur den är placerad eller hållen, med hänsyn till dess ursprungliga element: ”Det finns i denna kropp elementet jord, elementet vatten, elementet eld och elementet luft.” Liksom en skicklig slaktare eller hans lärjunge, efter att ha slaktat en ko och styckat den i dealer, satt vid en korsning av fyra huvudvägar, just så reflekterar en lärjunge över denna kropp hur den är placerad och hållen, med hänsyn till dess ursprungliga element: ”Det finns i denna kropp elementet jord, elementet vatten, elementet eld och elementet luft.” Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen.

6. De nio begravningsplats-kontemplationerna.
(1) Och åter, lärjungar, om en lärjunge ser en kropp som varit död en dag, eller två dagar, eller tre dagar; svullen, blå och infekterad, avlagd på likplatsen, tillämpar han (denna syn) på sin egen kropp således: ”I sanning, även denna min kropp är av samma natur, den kommer att bli likadan och kan ej fly ifrån det”. Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen. 

(2) Och åter lärjungar, om en lärjunge ser en kropp avlagd på likplatsen, förtärd av kråkor, gamar, hökar, hägrar, hundar, leoparder, tigrar, schakaler eller av olika sorters maskar, tillämpar han (denna syn) på sin egen kropp således: ”I sanning, även denna min kropp är av samma natur, den kommer att bli likadan och kan ej fly ifrån det”.
Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen.

(3) Och åter lärjungar, om en lärjunge ser en kropp avlagd på likplatsen, reducerat till ett skelett som hålls samman av senorna, med lite kött och blod vid det tillämpar han (denna syn) på sin egen kropp således: ”I sanning, även denna min kropp är av samma natur, den kommer att bli likadan och kan ej fly ifrån det”.
Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen.

(4) Och åter lärjungar, om en lärjunge ser en kropp avlagd på likplatsen, reducerad till ett skelett som hålls samman av senorna, blodiga, köttlösa tillämpar han (denna syn) på sin egen kropp således: ”I sanning, även denna min kropp är av samma natur, den kommer att bli likadan och kan ej fly ifrån det”. Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs konremplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen. 

(5) Och åter lärjungar, om en lärjunge ser en kropp avlagd på likplatsen, reducerad till ett skelett som hålls samman av senorna, utan kött eller blod tillämpar han (denna syn) på sin egen kropp således: ”I sanning, även denna min kropp är av samma natur, den kommer att bli likadan och kan ej fly ifrån det”. Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen. 

(6) Och åter lärjungar, om en lärjunge ser en kropp avlagd på likplatsen, reducerad till lösa ben, slängda omkring – här ben från handen, där ben från foten, skenbenet, lårbenet, bäckenet, ryggraden och skallen tillämpar han (denna syn) på sin egen kropp således: ”I sanning, även denna min kropp är av samma natur, den kommer att bli likadan och kan ej fly ifrån det”. Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen.

(7) Och åter lärjungar, om en lärjunge ser en kropp avlagd på likplatsen, reducerad till med skal-liknande färg tillämpar han (denna syn) på sin egen kropp således: ”I sanning, även denna min kropp är av samma natur, den kommer att bli likadan och kan ej fly ifrån det”. Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen. 

(8) Och åter lärjungar, om en lärjunge ser en kropp avlagd på likplatsen, reducerad till ben som är över ett år gamla, liggande i en hög tillämpar han (denna syn) på sin egen kropp således: ”I sanning, även denna min kropp är av samma natur, den kommer att bli likadan och kan ej fly ifrån det”. Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen. 

(9) Och åter lärjungar, om en lärjunge ser en kropp avlagd på likplatsen, reducerad till vittrande ben, söndersmulade till damm, tillämpar han (denna syn) på sin egen kropp således: ”I sanning, även denna min kropp är av samma natur, den kommer att bli likadan och kan ej fly ifrån det”. Således dväljs han praktiserande kropps-kontemplation över kroppen invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i kroppen, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i kroppen. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns en kropp” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kropps-kontemplation över kroppen.

II. KONTEMPLATION ÖVER KÄNSLOR
Och hur, lärjungar, dväljs en lärjunge praktiserande kontemplation över känslor? När han upplever en angenäm känsla, så vet lärjungen: ”Jag upplever en angenäm känsla”; när han upplever en smärtsam känsla, så vet lärjungen: ”Jag upplever en smärtsam känsla”; när han upplever en neutral känsla, så vet lärjungen ”Jag upplever en neutral känsla.” När han upplever en angenäm världslig känsla, så vet lärjungen: ”Jag upplever en angenäm världslig känsla”; när han upplever en angenäm icke-världslig känsla, så vet lärjungen: ”Jag upplever en angenäm icke-världslig känsla”; När han upplever en smärtsam världslig känsla, så vet lärjungen: ”Jag upplever en smärtsam världslig känsla”; när han upplever en smärtsam icke-världslig känsla, så vet lärjungen: ”Jag upplever en smärtsam icke-världslig känsla”; 
När han upplever en neutral världslig känsla, så vet lärjungen: ”Jag upplever en neutral världslig känsla”; när han upplever en neutral icke-världslig känsla, så vet lärjungen: ”Jag upplever en neutral icke-världslig känsla”.
Således dväljs han praktiserande kontemplation över känslor invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i känslor, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i känslor, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i känslor. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns känslor” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kontemplation över känslor.

III. KONTEMPLATION ÖVER SINNET.
Och hur, lärjungar, dväljs en lärjunge praktiserande kontemplation över sinnet? Härvid känner en lärjunge sinnet med lusta som med lusta; sinnet utan lusta som utan lusta; sinnet med hat som med hat; sinnet utan hat som utan hat; det förvillade sinnet som förvillat; det oförvillade sinnet som oförvillat; det inskränkta sinnet som inskränkt; det oinskränkta sinnet som oinskränkt; det distraherade sinnet som distraherat; det utvecklade sinnet som utvecklat; det outvecklade sinnet som outvecklat; det överträffbara sinnet som överträffbart; det oöverträffbara sinnet som oöverträffbart; det koncentrerade sinnet som koncentrerat; det okoncentrerade sinnet som okoncentrerat; det befriade sinnet som befriat; det obefriade sinnet som obefriat.
Således dväljs han praktiserande kontemplation över sinnet invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i sinnet, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i sinnet, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i sinnet. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns ett sinne” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen. Således, en lärjunge dväljs praktiserande kontemplation över sinnet.

IV. KONTEMPLATION ÖVER SINNES-OBJEKT
Och hur, lärjungar, dväljs en lärjunge praktiserande kontemplation över sinnes-objekten?
1. De fem hindren.
Härvid dväljs en lärjunge praktiserande kontemplation över de fem hindrens sinnes-objekt. Och hur praktiserar han kontemplation över de fem hindrens sinnes-objekt?
Härvid, lärjungar, när sinnligt begär är närvarande i honom, så vet lärjungen, ”det finns sinnligt begär i mig”, eller när sinnligt begär inte finns i honom, vet han, ”sinnligt begär finns inte i mig”. Han vet hur uppkomsten av ouppkommet sinnligt begär kommer att ske; han vet hur upphörandet av uppkommet sinnligt begär kommer att ske; och han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av det sinnliga begär som har upphört kommer att bli.
När vrede är närvarande i honom, så vet lärjungen, ”det finns vrede i mig”, eller när vrede är frånvarande, så vet han ”det finns ingen vrede i mig”. Han vet hur uppkomsten av icke uppkommen vredekommer att ske; han vet hur upphörandet av uppkommen vrede kommer att ske; och han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av vrede som har upphört kommer att ske.
När tröghet och apati är närvarande i honom, så vet lärjungen, ”det finns tröghet och apati i mig”, eller när tröghet och apati är frånvarande, vet han, ”det finns ej tröghet och apati i mig”. Han vet hur uppkomsten av icke uppkommen tröghet och apati kommer att ske; han vet hur upphöärandet av uppkommen tröghet och apati kommer att bli; han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av tröghet och apati som har upphört kommer att ske. 
När aggressivitet och oro är närvarande i honom, så vet lärjungen, ”det finns aggressivitet och oro närvarande i mig”, eller när aggressivitet och oro ej är närvarande i honom, så vet han ”aggressivitet och oro är inte närvarande i mig”. Han vet hur uppkomsten av icke-uppkommen aggressivitet och oro kommer att ske; han vet hur upphörandet av uppkommen aggressivitet och oro kommer at ske; och han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av aggressivitet och oro kommer att ske. När tvivel är närvarande i honom, så vet lärjungen, ”det tvivel närvarande i mig”, eller när tvivel ej är närvarande i honom, så vet han tvivel är inte närvarande i mig”. Han vet hur uppkomsten av icke-uppkommet tvivel kommer att ske; han vet hur upphörandet av tvivel kommer at ske; och han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av tvivel kommer att ske.
Således dväljs han praktiserande kontemplation över sinnesobjekten invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i sinnesobjekten, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i sinnesobjekten, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i sinnesobjekten. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns sinnesobjekt” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen.
Således, en lärjunge dväljs praktiserande kontemplation över sinnesobjekten.

2. FASTHÅLLANDETS FEM AGGREGAT.
Och åter, lärjungar, en lärjunge dväljs praktiserande kontemplation över sinnesobjekten av Fasthållandets Fem Aggregat. Och hur praktiserar han praktiserande kontemplation över sinnesobjekten av Fasthållandets Fem Aggregat? Härvid tänker en lärjunge, ”så är materiell form, så uppkomsten av materiell form, så upphörandet av materiell form; så är känsla, så är uppkomsten av känsla, så är upphörandet av känsla; så är syn, så är uppkomsten av syn, så är upphörandet av syn; så är mentala formationer, så är uppkomsten av mentala formationer, så är upphörandet av mentala formationer; så är medvetande, så är uppkomst av medvetande, så är upphörandet av medvetande.” Således dväljs han praktiserande kontemplation över sinnesobjekten invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i sinnesobjekten, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i sinnesobjekten, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i sinnesobjekten. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns sinnesobjekt” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen.
Således, en lärjunge dväljs praktiserande kontemplation över sinnesobjekten av Fasthållandets Fem Aggregat.

3. DE SEX INVÄNDIGA OCH DE SEX UTVÄNDIGA SINNESGRUNDERNA.
Och åter, lärjungar, en lärjunge dväljs praktiserande kontemplation över sinnesobjekten av de sex invändiga och de sex utvändiga sinnesgrunderna. Och hur praktiserar han praktiserande kontemplation över sinnesobjekten av de sex invändiga och de sex utvändiga sinnesgrunderna?
Härvid, lärjungar, känner en lärjunge ögat, han känner synlig form, och han känner fjättringen som uppstår genom båda (öga och form); han vet hur uppkomsten av den ej uppkomna fjättringen kommer att ske; han vet hur upphörandet av den uppkomna fjättringen kommer att ske; och han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av fjättringen som har upphört kommer att ske.
Härvid, lärjungar, känner en lärjunge örat, han känner ljudet, och han känner fjättringen som uppstår genom båda (öra och ljud); han vet hur uppkomsten av den ej uppkomna fjättringen kommer att ske; han vet hur upphörandet av den uppkomna fjättringen kommer att ske; och han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av fjättringen som har upphört kommer att ske.
Härvid, lärjungar, känner en lärjunge näsan, han känner dofterna, och han känner fjättringen som uppstår genom båda (näsa och dofter); han vet hur uppkomsten av den ej uppkomna fjättringen kommer att ske; han vet hur upphörandet av den uppkomna fjättringen kommer att ske; och han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av fjättringen som har upphört kommer att ske.
Härvid, lärjungar, känner en lärjunge tungan, han känner smakerna, och han känner fjättringen som uppstår genom båda (tunga och smaker); han vet hur uppkomsten av den ej uppkomna fjättringen kommer att ske; han vet hur upphörandet av den uppkomna fjättringen kommer att ske; och han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av fjättringen som har upphört kommer att ske. Härvid, lärjungar, känner en lärjunge kroppen, han känner känsloobjekten, och han känner fjättringen som uppstår genom båda (kropp och känsloobjekt); han vet hur uppkomsten av den ej uppkomna fjättringen kommer att ske; han vet hur upphörandet av den uppkomna fjättringen kommer att ske; och han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av fjättringen som har upphört kommer att ske. Härvid, lärjungar, känner en lärjunge sinnet, han känner sinnesobjekten, och han känner fjättringen som uppstår genom båda (sinne och sinnesobjekt); han vet hur uppkomsten av den ej uppkomna fjättringen kommer att ske; han vet hur upphörandet av den uppkomna fjättringen kommer att ske; och han vet hur icke-uppkomsten i framtiden av fjättringen som har upphört kommer att ske. Således dväljs han praktiserande kontemplation över sinnesobjekten invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i sinnesobjekten, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i sinnesobjekten, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i sinnesobjekten. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns sinnesobjekt” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen.
Således, en lärjunge dväljs praktiserande kontemplation över sinnesobjekten av de sex invändiga och de sex utvändiga sinnesgrunderna.

4. UPPLYSNINGENS SJU FAKTORER.
Och åter, lärjungar, en lärjunge dväljs praktiserande kontemplation över sinnes-objekten av Upplysningens Sju Faktorer. Och hur praktiserar han praktiserande kontemplation över sinnes-objekten av Upplysningens Sju Faktorer? Härvid, lärjungar, när upplysningsfaktorn ’uppmärksamhet’ är närvarande i honom, så vet lärjungen, ”upplysningsfaktorn ’uppmärksamhet’ är närvarande i mig”; eller när upplysningsfaktorn ’uppmärksamhet’ ej är närvarande i honom, så vet lärjungen, ”upplysningsfaktorn ’uppmärksamhet’ är inte närvarande i mig”; eller när upplysningsfaktorn ’uppmärksamhet’ är frånvarande i honom, så vet lärjungen, ”upplysningsfaktorn ’uppmärksamhet’ är frånvarande i mig”; eller när upplysningsfaktorn ’uppmärksamhet’ ej är frånvarande i honom, så vet lärjungen, ”upplysningsfaktorn ’uppmärksamhet’ är inte frånvarande i mig”; Och han vet hur uppkomsten av den icke-uppkomna upplysningsfaktorn ’uppmärksamhet’ kommer att ske; och hur perfektion i utvecklingen av den uppkomna upplysningsfaktorn ’uppmärksamhet’ kommer att ske.
När upplysningsfaktorn ’undersökning av verklighet-energi-extas-stillhet-koncentration-jämnmod’ är närvarande i honom, så vet lärjungen, ”upplysningsfaktorn ’undersökning av verklighet-energi-extas-stillhet-koncentration-jämnmod’ är närvarande i mig”; eller när upplysningsfaktorn ’undersökning av verklighet-energi-extas-stillhet-koncentration-jämnmod’ ej är närvarande i honom, så vet lärjungen, ”upplysningsfaktorn ’undersökning av verklighet-energi-extas-stillhet-koncentration-jämnmod’ är inte närvarande i mig”; eller när upplysningsfaktorn ’undersökning av verklighet-energi-extas-stillhet-koncentration-jämnmod’ är frånvarande i honom, så vet lärjungen, ”upplysningsfaktorn ’undersökning av verklighet-energi-extas-stillhet-koncentration-jämnmod’ är frånvarande i mig”; eller när upplysningsfaktorn ’undersökning av verklighet-energi-extas-stillhet-koncentration-jämnmod’ ej är frånvarande i honom, så vet lärjungen, ”upplysningsfaktorn ’undersökning av verklighet-energi-extas-stillhet-koncentration-jämnmod’ är inte frånvarande i mig”;
Och han vet hur uppkomsten av den icke-uppkomna upplysningsfaktorn ’undersökning av verklighet-energi-extas-stillhet-koncentration-jämnmod’ kommer att ske; och hur perfektion i utvecklingen av den uppkomna upplysningsfaktorn ’undersökning av verklighet-energi-extas-stillhet-koncentration-jämnmod’ kommer att ske. Således dväljs han praktiserande kontemplation över sinnesobjekten invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljs kontemplerande ursprungsfaktorer i sinnesobjekten, eller han dväljs kontemplerande upplösningsfaktorer i sinnesobjekten, eller han dväljs kontemplerande både ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i sinnesobjekten. Eller hans uppmärksamhet att ”det finns sinnesobjekt” är etablerad i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen.
Således, en lärjunge dväljs praktiserande kontemplation över sinnesobjekten av upplysningen sju faktorer.

5. DE FYRA ÄDLA SANNINGARNA.
Och åter, lärjungar, en lärjunge dväljs praktiserande kontemplation över sinnes-objekten av de Fyra Ädla Sanningarna. Och hur dväljs han praktiserande praktiserande kontemplation över sinnes-objekten av de Fyra Ädla Sanningarna? Härvid, lärjungar, vet en lärjunge enligt verkligheten, ”Detta är lidande”; han vet i enlighet med verkligheten, ”Detta är lidandets uppkomst”; han vet enligt verkligheten, ”Detta är lidandets upphörande”; han vet enligt verkligheten, ”Detta är Vägen som leder till lidandets upphörande”.
Och vad, lärjungar, är den ädla sanningen om lidandet?
Födelse är lidande; hög ålder är lidande; död är lidande; bedrövelse, veklagan, smärta, sorg och förtvivlan är lidande; att inte få vad man önskar är lidande; kort sagt, Fasthållandets Fem Ansamlingar är lidande.
Vad är då födelse? Födelse av varelser tillhörande den eller den sorten, deras födelse, deras uppkomst, deras befruktning, deras framspringande i existensen, deras manifestation av ansamlingarna deras förvärv av sinnes-funktionerna – detta kallas födelse.
Och vad är hög ålder? Hög ålder är åldrandet av varelser tillhörande den eller den sorten, när de blir sköra, orkeslösa, grå och rynkiga; försvagandet av deras vitala kraft, utslocknandet av deras sinnesförmögenheter – detta kallas hög ålder.
Och vad är död? Hädangången och utslocknandet av varelser tillhörande den eller den sorten, deras förstörelse, försvinnande, död, avslutandet av deras livsperiod, upplösningen av ansamlingarna, kasserandet av kroppen – detta kallas död.
Och vad är bedrövelse? Bedrövelse som uppstår genom den eller den förlusten eller olyckan som man ställs inför, det sorgliga, det bedrövade sinnestillståndet, den inre bedrövelsen, inre förtvivlan – detta kallas bedrövelse.
Och vad är veklagan? Vad helst som man genom den eller den förlusten eller olyckan ställs inför, är jämmer och klagan, jämrande och klagande, tillståndet av jämmer och klagan – detta kallas ve
klagan. Och vad är smärta? Den kroppsliga smärtan och kroppsligt obehag, den plågsamma och otrevliga känslan som uppkommer genom kroppslig kontakt – detta kallas smärta.
Och vad är sorg? Den psykiska smärta och det psykiska obehaget, , den plågsamma och otrevliga känslan som uppkommer genom psykisk kontakt – detta kallas sorg. Och vad är förtvivlan? Bedrövelse och förtvivlan uppkommer genom den eller den förlusten eller olyckan som man ställs inför, tillståndet av bedrövelse och förtvivlan – detta kallas förtvivlan.
Och vad är ”Lidandet att inte få vad man önskar”? hos varelser underkastade födelse uppstår önskan: ”Åh om vi inte var underkastade födelse! Åh, om ingen ny födelse låg framför oss!” Och hos varelser underkastade hög ålder, sjukdom, död, bedrövelse, veklagan, smärta, sorg och förtvivlan, uppstår önskan: ”Åh, om vi inte var underkastade dessa ting! Åh, om dessa ting ej låg framför oss!” men detta kan ej uppnås genom önskan enbart; och att inte få vad man önskar är lidande.
Och vad innebär: ”I korthet, fasthållandets fem ansamlingar är lidande”? de är ansamlingarna av materiell form, känsla, förnimmelse, mentala formationer och medvetande. Detta är vad som benämns ”I korthet, fasthållandets fem ansamlingar är lidande”.
Detta, lärjungar, är den ädla sanningen om lidandet.
Och vad, lärjungar, är den ädla sanningen om lidandets uppkomst? Det är den önskan som ger upphov till ny återfödelse, och, sammanvävd med lusta och välbehag, finner ständigt nytt nöje, än här, än där, nämligen: sensuell önskan, önskan om (evig) existens och önskan om icke-existens.
Men var uppkommer denna önskan och slår rot? Varhelst i världen där det finns behagliga och njutbara ting; där uppkommer denna önskan och slår rot.
Öga, öra, näsa, tunga, kropp och sinne är behagliga och njutbara; där uppstår denna önskan och slår rot.
Synliga former, ljud, dofter, smaker, kroppsliga intryck och sinnes-objekt är behagliga och njutbara; där uppstår denna önskan och slår rot.
Ögonmedvetande, öronmedvetande, näsmedvetande, tungmedvetande, kroppsmedvetande och sinnesmedvetande är behagliga och njutbara: där uppstår denna önskan och slår rot.
Den sexfaldiga kontakt-känslan som föds av den sexfaldiga kontakten, den sexfaldiga viljan, den sexfaldiga önskningen, den sexfaldiga tankeuppfattningen, den sexfaldiga logiska tanken: dessa är behagliga och njutbara; där uppstår denna önskan och slår rot.
Detta, lärjungar, är den ädla sanningen om lidandets uppkomst.
Och vad, lärjungar, är den ädla sanningen om lidandets upphörande?
Det är det totala utplånandet och förintandet av just denna önskan, försakandet och uppgivandet, befrielsen och lösgörandet från den.
Men var kan denna önskan överges, var kan den utrotas?
Varhelst i världen där det finns behagliga och njutbara ting, där kan denna önskan överges, där kan den utrotas.
Öga, öra, näsa, tunga, kropp och sinne är behagliga och njutbara; där kan denna önskan överges, där kan den utrotas.
Synliga former, ljud, dofter, smaker, kroppsliga intryck och sinnes-objekt är behagliga och njutbara; där kan denna önskan överges, där kan den utrotas.
Ögonmedvetande, öronmedvetande, näsmedvetande, tungmedvetande, kroppsmedvetande och sinnesmedvetande är behagliga och njutbara: där kan denna önskan överges, där kan den utrotas.
Den sexfaldiga kontakt-känslan som föds av den sexfaldiga kontakten, den sexfaldiga viljan, den sexfaldiga önskningen, den sexfaldiga tankeuppfattningen, den sexfaldiga logiska tanken: dessa är behagliga och njutbara; där kan denna önskan överges, där kan den utrotas.
Detta. lärjungar, är den ädla sanningen om lidandets upphörande. Och vad, lärjungar, är den ädla sanningen om Vägen som leder till lidandets upphörande?
Det är Den Ädla Åttafaldig Vägen, nämligen: rätt förståelse, rätt tanke, rätt tal, rätt handling rätt uppehälle, rätt strävan, rätt uppmärksamhet, rätt koncentration.
Och vad, lärjungar, är rätt förståelse? Att förstå lidande, att förstå lidandets ursprung, att förstå lidandets upphörande, att förstå Vägen som leder till lidandets upphörande: detta är rätt förståelse.
Och vad är rätt tanke? Tankar fria från lusta, tankar fria från illvilja, tankar fria från grymhet: detta är rätt tanke.
Och vad är rätt tal? att avstå från lögn, att avstå från ryktes-spridning, att avstå från hårt tal, att avstå från fåfängt tal: detta är rätt tal.
Och vad är rätt handling? Att avstå från dödande, att avstå från att ta vad som ej är givet, att avstå från äktenskapsbrott: detta är rätt handling.
Och vad är rätt uppehälle? När den ädle lärjungen undviker ett felaktigt uppehälle, får sitt uppehälle genom rättfärdig levnad: detta är rätt uppehälle. Och vad är rätt strävan? Häri uppväcker en lärjunge sin vilja att undvika uppkomsten av ont, ohälsosamma tillstånd, han anstränger sig, fäster sitt sinne vid det och strävar. För att övervinna ondskan, ohälsosamma tillstånd som har uppkommit, uppväcker en lärjunge sin vilja och strävar. För uppvaknandet av hälsosamma tillstånd som ännu ej har uppkommit, uppväcker han sin vilja, anstränger sig, sätter sin energi i rörelse, fäster sitt sinne vid det och strävar. För att upprätthålla de hälsosamma tillstånd som har uppkommit, för att inte bortse från dem, utan för att ge dem tillväxt, full mognad och perfekt utveckling, uppväcker han sin vilja, anstränger sig, sätter sin energi i rörelse, fäster sitt sinne vid det och strävar: detta är rätt strävan. Och vad är rätt uppmärksamhet? Häri dväljs en lärjunge praktiserande kroppskontemplation över kroppen; praktiserande sinneskontemplation över sinnet; praktiserande känslokontemplation över känslorna; praktiserande sinnesobjekts-kontemplation över sinnesobjekten, och noggrant, klart förstående och uppmärksam, har övervunnit lystnad och sorg rörande världen: detta är rätt uppmärksamhet.
Och vad är rätt koncentration? Häri, en lärjunge lösgjord från sensuella objekt, lösgjord från ohälsosamma ting, träder in i den första försjunkenheten, född av lösgörandet, åtföljd av tankeuppfattning och logiskt tänkande, fylld med glädje och hänförelse.
Efter att tankeuppfattning och logiskt tänkande har sjunkit undan, och genom att vinna inre stillhet och enhet i sinnet, träder han in i ett tillstånd fritt från tankeuppfattning och logiskt tänkande, den andra försjunkenheten, Vilken är född ur koncentration och fylld med glädje och hänförelse. Efter hänförelsens försvinnande, dväljs han lugn, uppmärksam, klart medveten; och han upplever i sin person den känslan om vilken de ädla säger: ”Lycklig är mannen av lugn och uppmärksamhet”, således träder han i den tredje försjunkenheten.
Efter att ha övergett glädje och smärta, genom upphörandet av tidigare lycka och sorg, träder han in i ett tillstånd bortom glädje och smärta, in i den fjärde försjunkenheten, vilken är renad genom lugn och uppmärksamhet. Detta är rätt koncentration.
Detta, lärjungar, är den Ädla Sanningen Om Vägen som Leder Till Lidandets Upphörande. 
Således dväljes han praktiserande sinnesobjekts-kontemplation över sinnesobjekten invändigt, eller utvändigt, eller både invändigt och utvändigt. Han dväljes kontemplerande ursprungsfaktorer i sinnes-objekt, eller han dvälj kontemplerande upplösningsfaktorer i sinnes-objekt, eller han dväljs kontemplerandebåde ursprungsfaktorer och upplösningsfaktorer i sinnes-objekt. Eller hans uppmärksamhet att, ”det finns sinnes-objekt” etableras i honom till den grad som är nödvändig för kunskap och uppmärksamhet. Oberoende han dväljs, klängande vid intet i världen.
Således, lärjungar, en lärjunge dväljs praktiserande sinnesobjekts-kontemplation över sinnes-objekten av de Fyra Ädla Sanningarna. Sannerligen, lärjungar, vemhelst som praktiserar dessa Uppmärksamhetens Fyra Grunder på detta sätt i sju år, kan väntas ett av två resultat: högsta kunskap här och nu, eller, om det ännu skulle finnas påminnelse om fasthållande, tillståndet av Icke-Återvändande.
Så med sju år, lärjungar. Skulle någon praktisera dessa Uppmärksamhetens Fyra Grunder på detta sätt i sex år…fem år… fyra år…tre år…två år…i ett år, kan han vänta sig ett av två resultat: Högsta kunskap här och nu, eller, om det ännu skulle finnas påminnelse om fasthållande, tillståndet av Icke-Återvändande. Så med en halv månad lärjungar. Skulle någon praktisera dessa Uppmärksamhetens Fyra Grunder på detta sätt i sju dagar kan han vänta sig ett av två resultat: Högsta kunskap här och nu, eller, om det ännu skulle finnas påminnelse om fasthållande, tillståndet av Icke-Återvändande.
Genom detta har det sagts: ”Detta är den enda vägen, lärjungar, för renandet av varelser, för övervinnandet av sorg och veklagan, för utplånande av smärta och lidande, för uppnående av den rätta stigen, för förverkligande av Nirvana, nämligen Uppmärksamhetens Fyra Grunder.”
Så talade Den Välsignade. Glada i hjärtat välkomnade lärjungarna Den Välsignades ord.

Utdrag ur skrifterna om Buddhans kamp för Upplysning

Ur Majjhima Nikâya – Ariyapariyesana Sutta:
”Antag att med mina tänder sammanbitna och min tunga pressad mot gommen, jag slår till, och betvingar och krossar mitt sinne med mitt sinne? Då, såsom en stark man skulle hålla fast en svagares huvud och skuldror och slå ner honom, betvinga honom och krossa honom, så med mina tänder sammanbitna och min tunga pressad mot gommen, slog jag till, betvingade och krossade mitt sinne med mitt sinne. Svett rann från mina armhålor medan jag gjorde detta.
Trots att outtröttlig energi hade väckts inom mig, och oavlåtlig uppmärksamhet var etablerad, så var min kropp ännu överansträngd och orolig då jag var upphetsad av den smärtsamma ansträngningen. Men sådana smärtsamma känslor som steg inom mig, vann ingen makt över mitt sinne.

Ur Padâna Sutta – Sutta Nipâta:
Detta sinne torkar ut floders strömmar. Kommer det ej att torka ut även mitt blod, medan jag sitter strävande efter mitt mål?
Medan mitt blod torkar ut, torkar även min galla och mitt slem; och med köttets förtvinande skall mitt sinne bli mera fridfullt; och desto starkare växer uppmärksamheten, så även visdom och koncentration.

Ur Mjjhima Nikâya – Maha Saccaka Sutta:
Om jag, Aggivessana, tänkte: Jag skall vidröra skinnet på min mage, så var det ryggraden jag fick tag i. Om jag tänkte: Jag skall röra vid min ryggrad, så var det skinnet på min mage jag fick tag i. För genom att jag åt så lite, Aggivessana, hängde min mages skinn fast vid min ryggrad.