Jiànzhì Sēng Càn

Tredje Patriarken Jiànzhì Sēng Càn 鑑智僧璨 (? – 606)

Vid de under Huì Kě nämnda oroligheterna hade regeringen för avsikt att utrota Buddhismen genom att bränna tempel och tvinga munkar tillbaka till samhället, alternativt att döda dem.

Mycket litet är känt om honom men han tillskrivs allmänt författarskapet till den lilla sutran ”Xìnxīn Míng Jíng[1].” Efter hans utnämning av Huì Kě blev han ordinerad till munk och levde sedan under många år uppe i bergen, först i Shūzhōu och sedan i Taìhú[2]. Därefter levde han som kringvandrande asket.

Mest känt är hans möte med den Fjärde Patriarken Dào Xìn år 592, då en fjortonårig novis. P.g.a kejsarens förföljelser och önskan att utrota buddhismen levde Sēng Càn en stor del av sitt liv gömd i bergen Wangong nära Shūzhōu i Ānhuī​. Det var först mot slutet av sitt liv, år 590, som han slog sig ner i ett kloster på berget Qien Sù Shān, söder om staden hàn​. Det är numera känt som Tredje Patriarkens kloster.

Sēng Càn var djupt influerad av Huáyán. Vid ett tillfälle ville han illustrera dess centrala undervisning att allting i universum, oavsett om det är känt eller okänt, är sammanbundet och då tomt till sin natur. Eftersom det är tomt i sin egen-natur så är allting således ett med Dharṃaṃ, alla är ett med Buddhan. Han tog då fram en Buddha-figur och omgav den med speglar på alla sidor,  både över och under. Figuren reflekterades inte bara i alla speglarna, varje spegel reflekterade också figuren som fanns i varje annan spegel, ad infinitum. Tänk dig en Buddha vartän du ser…

Sēng Càn’s möte med Dào Xìn

År 592 kom den fjortonårige novisen Dào Xìn till Sēng Càn för att hedra honom.

Dayi Dào Xìn, “Jag ber om mästarens medkänsla. Var snäll och berätta om porten till befrielse.”

Sēng Càn, “Vem har bundit dig?”

Dào Xìn, “Ingen har bundit mig.”

Sēng Càn, ” Varför söker du då befrielse?”

Vid dessa ord erfor Dào Xìn stor upplysning, och stannade sedan kvar som Sēng Càn’s attendant under nio år. Sēng Càn testade Dào Xìn’s förståelse av det stora mysteriet upprepade gånger,   t ex:

Dào Xìn, “Hur ser Sinnet hos en Buddha ut?”

Sēng Càn, “Hur ser ditt Sinne ut?”

Dào Xìn, “Just nu finns det inget i mitt Sinne.”

Sēng Càn, “Om det inte finns något i ditt Sinne, hur kan det finnas något i en Buddha’s Sinne?”

När Sēng Càn kände att Dào Xìn var redo överförde han Dharṃaṃ till honom med orden:

“Blommorna planteras när marken är redo.

Ur detta planterande blomstrar blommorna.

Om ingen planterar fröna,

Upphör både blommor och mark.”

Sedan fortsatte han, ”Tidigare, överförde den store läraren Kě denna Dharma till mig. Han fortsatte sedan till Yèdú för att undervisa där. Nu har jag mottagit dig som min Dharma-arvinge. Vart skall den gå efter detta?” 

Han fortsatte till berget  Shān​ där han tillbringade två år. Efter det återvände han till sitt gamla kloster. Under en period av flera månader samlades många människor omkring honom och klostret fick många välgörare. Sēng Càn undervisade Sinnets essens till alla på samma vis, tills en dag, när han satt under ett träd framför en Dharma-församling, han förde samman sina händer och gick bort. Detta var den femtonde dagen i den tionde månaden av året Dìng Yàn (606), andra året av Sui-dynasti-kejsaren Yǎng​ Dàyè, regim.

Tang-kejsaren Xuǎn Zhòng​ gav senare Sēng Càn den postuma titeln Chán Master Jiànzhì[3].


[1] Tro Sinnet.

[2] Bådas platserna låg i Anhui i Östra Kina.

[3] Spegelvisdom.