Déshān ”Bär sin skål”

Déshān ”Bär sin skål”

Wúménguān No 13

Översättning och kommentar av Míng Bǎo

En dag lämnar Chán-mästaren Déshān[1] hallen med sin skål[2] i handen. Han mötte då Xuěfēng[3] som frågade honom, ”Klockan[4] och trumman[5] som annonserar måltiden har ännu inte hörts; vart skall du gå med din skål?”

Déshān gick omedelbart till sitt rum. Xuěfēng berättade för Yántóu[6] om händelsen. Yántóu sa, ”Inte ens den store Déshān känner till det sista ordet.”

När Déshān fick höra talas om detta skickade han sin assistent efter Yántóu och frågade, ”Du håller inte med mig?” Yántóu avslöjade sin avsikt och Déshān släppte ämnet.

Nästa dag gav Déshān en föreläsning som visade sig bli väldigt annorlunda än vad de brukade vara. Yántóu gick upp och ställde sig framför de andra, där han klappade i händerna och skrattade och sa, ”Vilken lycka att den gamle kufen förstår det sista ordet! Efter detta kommer ingen i hela världen att kunna göra honom något.”

Chán-mästaren Déshān levde under 800-talet. Xuěfēng och Yántóu var hans elever; båda blev senare mycket kända Chán-mästare.

Denna Gōng-Àn anses allmänt som en av de svåraste. Dens syfte är att skapa tvivel i betraktarens sinne, i avsikt att undersöka detta tvivel, tvivlaren och själva tvivlandet. Det sägs att Yántóu, känd för sin spontanitet och som blev upplyst långt före Xuěfēng, provocerade fram en incident i avsikt att få Xuěfēng att vakna upp, eller för att hjälpa Déshān att väcka Xuěfēng.

Betydelsen av ”det första ordet” och ”det sista ordet” hänsyftar till identiteten hos Saṃsāra och Nirvāṇa, eller, det relativa och det absoluta, eller, ansvar och frihet. En genuin förståelse av endera utgör en nödvändig förutsättning för förståelse av båda i relation till varandra.

Déshān representerar total visshet, ett förverkligande av verklighetens essens; han vill inte argumentera om sekundära ting eller förhållanden, därför gick han direkt till sitt rum istället för att komma med en förklaring till Xuěfēng. Ett talande exempel på att handla i första Nián.

Yántóu representerar den inspirerande funktionen i Chán, vilken utmanar ens självskapade gränser i den subjektiva verkligheten. Läraren och eleven tillsammans i total interaktion representerar hela operationen i en Chán-undervisning.


[1] Déshān Xuānjiàn
780 – 865

[2] Pātra, tiggarskål, matskål.

[3] Xuěfēng Yìcún

[4] Fàn-tóu, ”ris-klocka”

[5] Mùyú – Träfisk (karp)

[6] Yántóu Quánhuō 828 – 887