Bodhidharma

Bodhidharma/Dámó 达摩

Mycket av det vi vet om Bodhidharma[1] är baserat på tradition där vi kan ha svårt att skilja fakta från fiktion. Men vi räknar honom som den förste Kinesiske Chán-förfadern och den 28:e Indiske Buddhistiske mästaren i en arvslinje tillbaka till Buddhan Śakyamuni. Han antas ha dött omkring 530 v.t. Det viktiga med honom är att han utgör en lysande arketyp för den djupsinniga befrielsemetoden vi kallar för Chán.

Bodhidharmas riskfyllda resa från Indien till Kina för att överföra Buddhans ultimata undervisning erbjuder en bestående lockelse, och är en inspiration till den kringvandrande anda som berikar Chán-historien. Att resa först för att finna och sedan för att sprida, den sanna läran är en påtaglig, levande del av Chán-traditionen. Chán kombinerar denna tradition med ett element av upprorisk livsinställning. Som sådan har den historiskt krossat samhällsformer med kaster, klasser och kön.

Född som en Indisk prins blev Bodhidharma elev till den 27:e Indiske förfadern i Chán-traditionen, Prajñādhara. Han uppmanade Bodhidharma att resa till Kina, och efter ett tag gav han sig iväg på en tre-årig resa till Guǎngzhōu​ via de farliga sunden i Malacca. Han kom fram till Kina under det sena 400-talet och blev kvar i södra Kina under flera år, möjligtvis för att lära sig Kinesiska, innan han reste vidare norrut.

Central i legenden om Bodhidharma/ är hans möte med kejsaren Liáng Wǔdi av Liáng-dynastin. Legenden kring deras möte tjänar som det ultimata exemplet på Chán’s kompromisslösa instruktionsmetod.

Kejsare Wǔdi hade kommit till makten genom intriger och mord, men efter att han fick makten blev han en hängiven beskyddare av Buddhismen. Som gottgörelse för sina begångna synder byggde han många Buddhistiska tempel och såg till att munkar och nunnor hade det bra. Men när han frågade Bodhidharma hur mycket meriter han hade samlat från dessa aktiviteter svarade denne, ”Inga meriter.” Kejsaren bad då Bodhidharma att framlägga Buddhismens högsta sanning, på vilket han svarade, ”Tomhet. Inget heligt.”

Kejsaren frågade då, ”Vem är det som står framför mig?”

Bodhidharma svarade, ”Jag vet inte.”

Efter sitt möte med kejsare Wǔdi, begav sig Bodhidharma av norrut, korsande Yangtze-floden/ Cháng Jiāng​ på ett grässtrå, en scen som ofta avbildas i Kinesiska målningar och skulpturer. På sin väg passerade han en klyfta, i bergen norr om Guǎngzhōu där han stannade för att dricka vatten ur en källa. Han lär då ha sagt att, ”Detta vatten är så friskt och helande att här borde man bygga ett kloster!” Detta skedde också mycket riktigt senare och det blev känt som den Sjätte Patriarkens Kloster Cáo Xi, beläget i Guǎngdōng​-provinsen[2] i södra Kina. Där finns Bodhidharmas källa bevarad än i dag. Han fortsatte därefter vidare norrut tills han kom till Shaolin-klostret på berget Sóng utanför den dåvarande huvudstaden Lòuyáng. Där satte han sig i en grotta i klippan ovanför klostret och lär ha blivit där i nio år, stirrande in i väggen. Han blev också känd för sin bestämdhet och med sin bistra uppsyn spår de framtida rädslosamma upplysnings-portarna i Línjì’s rop, Déshān’s käpp samt Yúnmén’s och Zhàozhōu’s ett-ords-barriärer.

 Dámó förknippas med skriften Lańkāvatāra Sūtra (se särskild text)Enligt hans Dharma-arvragare Hui K’e lär han ha sagt, “När jag observerar Han-landet (Kina) finns endast denna sūtra som de dygdiga kan vara i harmoni med och som skall få stor spridning i detta land”


[1] ”Den Blåögde Barbaren”, Bìyǎnhú.

[2] Tidigare Kwangtung.