Bǎizhàng’s Vilda Räv

Bǎizhàng’s ”Den Vilda Räven

Wúménguān nr 2.

Översättning och kommentar Míng Bǎo

Närhelst mästaren Bǎizhàng höll ett möte, brukade en gammal man lyssna på hans undervisning tillsammans med församlingen. När de gick så gick även han.

Men en dag stannade han kvar och då frågade Mästaren vem han var.

Den gamle svarade, ”Jag är inte en mänsklig varelse. I det förgångna, vid tiden för en förhistorisk Buddha, brukade jag bo på detta berg. En lärjunge frågade mig om ifall upplysta människor också är utsatta för orsak och verkan.  Jag svarade att de inte är de utsatta för orsak och verkan, och jag förvandlades till en vild räv under 500 livstider. Nu ber jag dig att yttra ett vändande ord för min skull så att jag blir befriad från att vara en vild räv.”

Och så frågade den gamle mannen, ”Är upplysta människor utsatta för orsak och verkan?”

Mästaren svarade, ”De är inte omedvetna om orsak och verkan.”

Den gamle mannen nådde full upplysning vid dessa ord. Bugande sa han, ”Jag har lämnat den vilda rävens kropp, vilken ligger på andra sidan berget. Jag tar mig nu friheten att be dig att utföra en munks begravning.”

Så mästaren lät en munk slå på ljud-brädan och utannonsera att de skulle skicka iväg en död munk efter måltiden.

Församlingen debatterade detta, undrande hur det kunde vara så, seende att samtliga mådde bra och att ingen hade varit i sjukstugan.

Efter måltiden ledde mästaren gruppen till en grotta på andra sidan berget, där han puttade ut en död räv med sin käpp. Därefter kremerade han den.

Samma kväll gick mästaren upp till hallen och redogjorde för dessa händelser. Huángbò frågade, ”En äldre som gav ett felaktigt svar föll in i ett tillstånd av en vild räv under femhundra livstider; vad blir det av en som aldrig gör misstag?”

Bǎizhàng sa, ”Kom hit så skall jag berätta!”

Huángbò gick sedan fram och klappade till Bǎizhàng.

Mästaren klappade och sa, ”Jag trodde att främlingars skägg var röda: det finns till och med en rödskäggig främling här!”