Att tolka Cháns mening

Att tolka Cháns mening

Dharmatal av Míng Bǎo 06-12-07

När man läser om och försöker förstå Chánbuddhismens inre eller djupare mening så förekommer det en del mer eller mindre oklara uttryck. Några sådana är: Nirvāṇa, Saṃsāra, Tomhet, Sådanhet, Ursprunglig Natur, Det Ofödda, Upplysning, Essens, Grundläggande Visdom och Funktion m.fl.

Alla dessa uttrycker egentligen samma sak men de används i lite olika sammanhang. Det är ett symboliskt språk då det man försöker åskådliggöra oftast inte går att beskriva med ord.

Upplevelsen av Nirvāṇa kan kallas för ”Landet av evigt stilla ljus,” medan upplevelsen av kunskap om världen kan kallas för ”Landet av sann belöning.”

Dessa ”länder” är båda symboliska och beskrivande när det gäller naturen av erfarenheter av dessa Upplysningens två sidor.

”Landet av evigt stilla ljus” är essensens domän, eller ”Det vi alltid varit”, medan ”Landet av sann belöning” är funktionens domän, eller ”Vad vi möjligen kan bli.” Evigt stilla ljus är källan till obegränsad visdom; Sann belöning är källan till obegränsad medkänsla.

Detta evigt stilla ljus kallar vi för Ādi- (Ur-) Buddha, personifierat som Mahā Vairoçanā, det eviga ljusets Buddha.  Ādi-Buddha’n är också ett uttryck för vi kallar för Sådanheten, Tathātā, eller det som är evigt och oföränderligt. Detta utgör den verklighet som finns bortom Saṃsāra’s[1] illusoriska verklighet och är till skillnad från den evig och orörlig. Vi har ju lärt oss genom Buddhan att allt i Saṃsāra är utsatt för orsak och verkan/Karma, födelse och död. I ett upplyst tillstånd, Nirvāṇa, råder stillhet och det eviga ljuset, och detta kallade Buddhan för Tathātā eller Sådanhet; det är så som det är, evigt och oföränderligt. Det är då också detta vi kallar för vår ursprungliga sanna natur, d.v.s. så som vi egentligen är. Utan uppkomst, utan upphörande. 

När vi reciterar Hjärtsutrans[2] mantra, ”Gaté Gaté Pāragate Pārasaṃgate Bodhi Svāhā” eller på Svenska, ”Gången, Gången, Längre gången, Gången bortom Upplysning, Svāhā” – är det just för att vi trancenderar Saṃsāra’s illusoriska värld och träder in i Det Eviga Ljusets Land. Detta kallas bland för att ”Nå den andra stranden.” Ibland läser vi i en text, ”Prisa Anāgāmins.” En Anāgāmin är en som har trätt in i detta land för gott. En upplyst.

Alla Gōng-Àn’s i Wúménguān utgör mentala övningar för förverkligandet av dessa erfarenheter samt deras slutliga integration och utveckling i medvetandet. När man väl har erfarit Landet Av Det Eviga Stilla Ljuset, kan man också därifrån erfara direkt, intuitiv kunskap om tingens tillstång (första Nián), eller Landet Av Sann Belöning.

Alla Gōng-Àn No 1 utgör Vägen till upplysning medan fall No 2 utgör Vägen till kunskap (Prajñā). Alla de övriga Gōng-Àn’s utgör varianter på dem.

Man måste vara medveten om att en upplysningserfarenhet inte kan beskrivas i ord eller förstås som en intellektuell övning och därför kan en sådan här teoretisk presentation heller inte gälla som en absolut sanning. 

Mina kommentarer till dessa Gōng-Àn’s är bara en förklaringsgrund då vi i vår västerländska kultur inte har några referenser till att kunna förstå eller tillgodogöra oss Chán’s ursprungliga idéer och övningar, vilka annars är ganska obegripliga.

För att sätta sig in i Gōng-Àn-världen krävs det traditionellt tre förutsättningar: Tro, Tvivel och Målmedvetenhet. Tro behövs då Chán-upplevelsen är osynlig för det ordinära, intellektuella sinnet. Tvivel, stort tvivel, är oundvikligt fram tills upplevelsen eller erfarenheten inträffar. (kommer när man minst anar det!). Målmedvetenhet, Vīrya, är en absolut nödvändighet för att inte ge upp i det till synes omöjliga på Vägen.


[1] Kretsloppet av födelse, död, födelse.

[2] Prajñāpāramitāhṛdaya Sūtra