Att Praktisera Chán

Av Ming Bao

Chán är ett levnadssätt som stimulerar klarhet i sinnet, medkänsla med alla levande varelser och en visdom som kommer av att gå bortom jagets upptagenhet.                                                                                                                                                  Att utforska jaget/personan skapar problem. Var finns det? Vad är det? Vem är jag? Vad är en person? 

Vi börjar i infantilitet med ren upplevelse och gradvis förstår vi att det finns en person som är subjekt och skapare av denna upplevelse. Jaget är därför en idé som skapats av sinnena eller Panca Skandha. Det har ingen objektiv existens såsom yttre ting verkar ha. Det är egentligen bara en referenspunkt i vår tanke-process. Genom att solidifiera det till en skenbar skapelse, blir tanken som skapar jaget navet kring vilket allt annat roterar. Det sätt på vilket vi tänker, avgör också kvaliteten på vår personliga värld. I Chán säger vi:

“Om du önskar att möta Buddhor                                                                                                        Ur det förflutna, ur nuet och ur framtiden,                                                                                       Inse bara att alla upplevelsens världar                                                                                           Skapas av Sinnet allena”

Ofta upplever vi en slags dimma av oklart, oroligt tänkande som kletas över ett renare medvetande. Detta är effekten av en oroande självupptagenhet. För att uppnå insikt måste detta upphöra så att en grundläggande medvetenhet fritt från begrepp om jaget exponeras.

                                                                                                                          Utifrån Cháns Buddhistiska synvinkel uppstår en ”upplysningserfarenhet” när denna film eller dimma upplöses. Även om en sådan insikt innehåller sanningen, så är ständig övning vanligtvis nödvändig om denna insikt skall byggas upp till ett sätt att leva. En del Buddhister talar om många liv innan upplysning kan nås men i Chán finns det inget behov av att tala om många liv eller av att uppnå något. Uppgiften är att blåsa bort dimman. Tingens “sådanhet” avslöjas då under direkt upplevelse utan förvrängning. 

I vår vanemässiga oro använder vi ord och föreställningar och genom dessa kommunicerar vi. Ord förklarar inte den egentliga grunden för upplevelser utan en sekundär tolkningsnivå grundad på etikettering och argument. Den faktiska grunden ligger före orden, obeskrivbar, outsäglig (Nian/Hua Tou). Enbart poesi kan låta ana den. Den kan emellertid upplevas. Patriarken Bodhidharma beskriver detta kraftfullt:

“En särskild överföring bortanför Skrifterna                                                                                     Inget stöd i ord eller bokstäver                                                                                                      Pekande direkt mot mänsklighetens hjärta                                                                                   Seende in i ens egen natur.”

Cháns uppgift är således aktivitet/handling och handlar inte om ord, beskrivningar eller argument. Denna uppgift kan nås och fullgöras genom meditation. Meditation är en väg till klargörande. Den har två aspekter; lugnande sinnet och insikt i sinnets natur (Zhǐ Guan[1]), som en process. Utan ett stillat sinne kan insikt inte uppstå; utan insikt kan upplevelsens natur inte förstås. Att lugna sinnet kommer vanligtvis först både för nybörjare och för vana meditatörer. Insikt uppstår när korrekt meditation utövas. Det kan vara en smärtsam process, mödosam, tråkig eller stressad, eftersom vanan och förutsättningarna från vilka man är uppbyggd måste utmanas. Så småningom upplever utövarna glädje i ett nytt djup och klarhet i sinnet. Meditation kräver vanligtvis ett disciplinerat närmande. Det utövas både formellt, sittande på en kudde, och informellt genom uppmärksamhet på ens dagliga aktiviteter. Allt som kommer upp mals i kvarnen!

Insikt uppstår när vi överger begär, dvs när de inte uppstår längre,  så att den existentiella oron kraftig förminskas eller upphör helt. Tankeprocessen som oupphörligt genererar egot upphör då också. Det finns då ingen tanke som skapar ett jag, ingen självupptagenhet, och vi har släppt taget. Vart har vi gått? Att ställa denna fråga är att börja oroa sig igen. Man tillåter sig själv att vistas i en frihet vari hela världen reflekteras. Beroende på vår personliga karma kan ett sådant förverkligande vara lätt eller mycket svårt.

Med sådan insikt kommer förståelsen att all vår oro är ogrundad och overklig. Man upptäcker ett lugn, en tystnad, en kärlek, en oändlighet som är enkel och rymlig, utan begränsningar. Ändå sätter tanken att man har uppnått något igång egot igen och insikten försvinner. Som den store läraren Dogen sade ”När motsatserna uppstår förloras Buddhasinnet”. Meditation är således en övning som behöver arbetas med och praktiseras. Det är inte något man talar om. Det är något man gör.

Den gamle mästaren Zong Mi uttrycker det så här:

”…Vi säger att Chán-na betyder ’Praktik i Sinnet’.  …Chán’s källa är den sanna upplysta naturen hos alla varelser, vilken även kallas Buddha-naturen, eller Sinnes-grund. Upplysning kallas visdom – Prajñā. Praktik kallas meditation. Chán är förenandet av dessa två termer.

Naturen är Chán’s grundläggande källa. De gamle kallade det för Praktiken av Princip. Denna grundläggande källa är Chán’s princip. När man glömmer sina passioner och möter denna princip, då är det Chán-praktik…

Det finns en Chán-kropp som aldrig är separat från sann natur. Ändå blir levande varelser förvirrade och upptagna med världen. Detta kallas för Distraktion. När världen lämnas bakom en och man förenas med sanningen, så kallas det Chán-meditation…

Denna sanna natur är inte bara källan till Chán-porten. Den är också källan till de tiotusen tingen i världen. Därför kallas den också för Dharma-natur. Den är också källan till levande varelsers förvirring och upplysning, och kallas därför (i Śūraṅgama Sūtra) för Tathāgata’s Lagerhus-Medvetande. Den är också källan till de tiotusen praktikformerna för en Bodhisattva, och således känd som ”sinnes-grunden”. I Brāhma-näts-sutran sägs det: Det är den grundläggande källan för alla Buddhor; det är grunden för vägen hos en praktiserande Bodhisattva; och det är källan för alla Buddhor och varelser. Men, dessa tiotusen praktikformer sträcker sig inte bortom de sex paramitas… Vidare, praktik av Chán-meditation är ytterst sublimt och mystiskt och skapar en orubblig visdom i utövarens natur. Alla de sublima funktionerna, de tiotusen övningarna och de tiotusen dygderna vilka alla leder till ett genomträngande andligt ljus kommer fram ur Chán-meditation. 

Av denna anledning måste alla personer i de tre farkosterna som önskar att följa den heliga vägen praktisera Chán. Utan detta finns det ingen ingångs-port…

Chán-skolor som har idéer om ytlig eller djup, olika stadier av praktik o.s.v. eller som påstår att de har någon mystisk strategi i sin praktik… praktiserar kättersk Chán….  Om någon tror på karma och praktiserar med uppfattningen om gott och ont, då är det Chán för ordinära människor. Att praktisera för den delvisa sanningen om egen-upplysning är vägen av Hināyāna Chán. Att praktisera för upplysning av en själv och alla varelser är vägen av Mahāyāna Chán. 

Om du omedelbart inser att ditt sinne i grunden är helt rent, att det från begynnelsen inte finns några orenheter, och att du är fullt utrustad med orubblig visdom, då vet du att detta sinne är Buddha-sinne, utan några skillnader.

  • Ur ”Den Kompletta Samlingen av Chán’s källor” av Zong Mi
  • Översättning av Ming Bao

[1] Śamatha – Vipaśyanā