Anatman/Jag-löshet

Dharma-tal: Anatman/Jag-löshet

 Ming Bao

Anatman/Icke-jag, jaglöshet, har tre aspekter; idé, praktik och förverkligande. För att som idé kunna förstå jaglöshet är det nödvändigt att först förstå anithya/obeständighet. Därefter måste man förstå shunyata/tomhet och först då är man i en position där man kan förstå jaglöshet. Detta är den naturliga ordningen. När du ser djupt in i fenomenen, ser du att allting är föränderligt, ständigt skiftande. Detta leder till en förståelse att alla ting med nödvändighet är utan en bestämd identitet. Då kan du också förstå att alla tings sanna natur är tom på egenskaper. Om alla ting befinner sig i ständig rörelse, vad kan då existera som en separat enhet? Relaterande detta till dig själv kan du också förstå att du är utsatt för samma förhållande som alla andra fenomen. Vad är då detta ”jag” som upplever all denna ständiga förändring?

Buddhismen ser detta ”jag” eller ”själv” som varande en sammansättning av fem enheter, eller skandhas, vilka är form, upplevelse, perception, vilja och medvetande. Dessa fem enheter opererar tillsammans i en person för att skapa en känsla av en separat jaghet som både är fysisk och psykisk. Liksom alla fenomen så förändras också dessa fem enheter ständigt. Eftersom omgivningen är skapad av ständigt skiftande orsaker och tillstånd, och de ses genom detta ständigt skiftande ”jag”, förändras båda i varje stund. Därav kan du då konstatera att det inte finns något inneboende bestående ”jag”, varvid du landar i en idémässig förståelse av icke-själv.

Hjärtsutran, som vi nyss läste, inleds i sin längre version med orden: ”När Bodhisattvan Avalokiteshvara praktiserade den djupa Prajnaparamitan, förstod han att de fem skandhas var tomma…” Hur är då dessa fem enheter tomma? Jo, de är tomma genom att vara overkliga och i ständig förvandling. När man verkligt kan uppleva detta, så är det full upplysning! Det upplevs inte med simpel medvetenhet utan med prajna, visdomens funktion i buddhistisk mening. Detta är visdom som uppfattar tomheten direkt och verkligt, inte bara som idé. När man förmår uppleva detta under en kort stund, då, under denna stund, är man befriad från all form av Dukkha, men ännu viktigare är att man har nått en förståelse av jaglöshet. Detta är vad vi kan kalla aktualiserad tomhet. I den grad vi förmår att acceptera synen på obeständighet, jaglöshet och tomhet kommer vi också att befria oss från vår egen Dukkha. Därför är att ta till sig denna korrekta syn ett viktigt första steg på den Ädla Åttafaldiga Vägen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *