Yogaçara – en introduktion

Yogaçara

Yogaçara är resultatet av en tanke-tradition som utvecklades under de första 500 åren av vår tideräkning och den tankestruktur som Chanbuddhismen bygger på. Den första skriften som säkert kan hänföras hit är Saṃdhinirmocana Sūtra – “Sutran med förklaringar av de sällsamma hemligheterna”, den föregicks dock av en avhandling med namnet Yogācārabhūmi-śāstra – “Avhandling om stadierna i yoga-utövning[1]”. Saṃdhinirmocana Sūtra anses innehålla Buddhans absoluta och slutgiltiga sanning, uttalad för dem med sådan bakgrund att de har möjlighet att förstå budskapet. Den betraktas som helt fantastisk och oöverträffbar. Liksom Mādhyamaka så betraktas även Prajñāpāramitā – Visdomens Perfektion-texterna som upaya[2], trots deras centrala roll som undervisningsmedia i de flesta Yogaçara-orienterade traditioner.

Yogan som avses är vanligtvis Dhyana, dvs meditation, eller hellre: försjunkenhet. Andra namn på skolan är Cittamatra/Weixin – Sinne Alena, samt Vijnanamatra – Medvetande Alena. De kan ses som två underskolor, där vi kommer att fokusera på den första då det är den som Chán och Huáyan relaterar till. Bland forskare anses den också vara filosofiskt överlägsen den andra. Kärnan är att en Yogaçarin’s Sinne inte erkänner något (dharmas) utanför sin egen perception utan ser bara sin egen bild av objektet[3] och framhåller den ontologiska[4] inställningen att det inte existerar några som helst enheter, särskilt inte materiella sådana, utanför Sinnet. Detta var också en allmän inställning på den tiden, både i och utanför Buddhistiska kretsar. Detta är även inställningen i Yoga-filosofin och i den Indiska Advaita Vedānta-traditionen. Det som förefaller vara materia är bara en transformation av medvetandet. Utifrån detta är det lätt att missförstå eller bli förvirrad av begreppet ”Tathata”, dvs alltings ”Sådanhet”. Sådanheten skall just ses som beskrivet ovan och inte materiellt. Om det var materiellt skulle alaya-vijnana, alltings av något annat beroende uppkomst, förändring och upphörande inte kunna motiveras; det som uppstår, förändras och upphör är inte dharmas i sig utan Sinnets intryck av dem. Detta eftersom hur jag än föreställer mig saker så är det så de också framträder. Buddhan skapas av sinnet, eller tanken, liksom min egen kropp och båda är bara föreställningar, grundade på falsk information. Den här insikten uppstod i en diskussion om meditation där Buddha på frågan om det som uppfattas under meditation skiljer sig från Sinnet eller ej? Svaret är att de inte skiljer sig åt.[5] Bilden som framträder i meditationen är bara en uppfattning.



[1] Den yoga som avses här är meditation.

[2] Lämpliga medel för att undervisa dem utan insikt och förståelse.

[3] Jmf Tro i Sinnet’s likaställande mellan objekt och subjekt.

[4] Ontologi (av grekiskans on, genitiv ontos ”varande” och logia ”lära”, av logos ”ord”) är inom filosofin, och även inom antropologin och inom andra besläktade vetenskaper, namnet på läran om det varande gällande hur världen eller tingen är beskaffade, vilka deras väsensbetingade drag är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *